Svensk-Bhutanesiska Föreningen

För ca 3 år sedan blev jag tillfrågad om att åka till Bhutan för att arbeta som svetslärare av Högskolan i Jönköping. Frågan kom från föreningens ordförande  Alf Persson genom högskolan.

Bhutans regering ville satsa stort på att efter corona klara sin byggnation i landet på egen hand. Det var ett stort antal utbildare som behövdes.  Jag anmälde mitt intresse, då jag hade en del erfarenhet av utlandsarbete och av utbildning.

Sedan pga Coronan blev det tyst i kanske 2 år men så plötsligt hörde man av sig från Bhutan i januari 2022. De undrade om jag fortfarande var intresserad vilket jag svarade att jag var. Ok så då fixades visum och alla tillstånd och i maj 2022 flög jag till Paro via New Dehli.

Jag var väl hyfsat förberedd på landet då jag passat på att studera en del innan resan, men jag var inte förberedd på allt. Obs att de flesta iakttagelser jag gör hädanefter är genom ögonen på en svetslärare.

Vid min ankomst till Paro blev jag upphämtad av en buss och transporterad till en karantän i ett hotell i utkanten av Thimphu. Det var ju ingen hit att bo på karantän, 5 dagar utan mänsklig kontakt. Så nu har jag en viss känsla av hur en fånge kan ha det. En knack på dörren och så var en bricka med mat utanför dörren. Ingen kontakt. Det värsta var att inget kaffe fanns.

Efter karantänen togs jag till Arbetsmarknadsdepartementet där jag skulle ha en arbetsplats till att börja med. Lite svårt var det för jag hade inget konkret att sätta händerna på. Jag satt mest vid ett skrivbord och försökte se upptagen ut. Men dagarna flöt på med avbrott för läkarbesök och ansökan om arbetstillstånd.  Thimphu fick jag gott om tid att se. För när jag suttit någon timma vid mitt skrivbord så sa jag att jag kunde jobba hemifrån. Och det gick bra.

Efter ett antal veckor sa min kontakt att vi skulle åka till Punakha, och det blev jag glad för. Jag trodde det var en stad men blev strax varse att det var en Zhong som hette så. Staden eller byn vi skulle till var Khurutang. Där fanns ett tekniskt Training Institute.

Spännande, äntligen skulle jag få spänna bågen. Jag kom dit och blev introducerad för mina blivande kollegor. Min kontakt sa till mig att jag hade 5 dagar på mig sen skulle jag bestämma om jag ville utbilda elever eller lärarna. I mina ögon då en konstig fråga. Men den var inte så konstig. Och det var min största förvåning, att lärarna kunde så lite om det yrke de utbildade i.

Det fanns två sorters lärare, en var lite äldre  med en viss erfarenhet av yrket men inte särskilt hög kunskap och en grupp yngre (23-28 år kanske) som hade blivit uttagna att utbilda efter test. De utbildade andra elever som deltog i Build Bhutan konceptet. Det är ett koncept där yngre arbetslösa från turistindustrin får pröva på industriellt arbete. Dessa lärare kunde ingenting om yrket. Men en sak hade de och det var en enorm entusiasm om att lära sig och en kämparglöd som var lite ovanlig.

Ok det tog inte lång stund för mig att inse att det var lärarna jag skulle utbilda. Vi började med enskilda samtal med var och en och sedan gjorde vi en plan vad vi kulle göra. Planerna blev stora, men planeringen sprack snabbt för de var svårt att få tid att avsätta till utbildning.

Sent omsider bestämdes att vi skulle få 4 veckor till förfogande för utbildning, Då satte vi som mål att  var och en skulle få pröva 3 svetsmetoder. I slutet skulle vi avlägga ett svetsprov som jag skulle övervaka och de skulle få ett certifikat i detta enligt ISO 6909.

Sagt och gjort, Vi körde igång. Entusiasmen var stor och de deltog så gott de kunde, En del hade både utbildning för elever och deltog i min utbildning. De var mycket glada att jag deltog i verkstaden för tidigare hade de haft lärare där som inte lämnade kontoret. Och då slog en stilla tanke att det finns alla sorters människor på jorden. Vi kämpade på och sistadagen gjorde vi en svetsarprövning enligt konstens alla regler. Alla klarade sig och var mycket nöjda. Certifikaten skickades från Sverige och de är skrivna på svenska och engelska.

Certifieringen mottogs med glädje och stolthet. Efter detta åkte jag tillbaka till Thimphu. Meningen först var att jag skulle åka till Geylegphug vid den indiska gränsen. Min kontakt tyckte dock inte det var lämpligt för mig och min ålder för värmens skull. Så först sa hon nej. Men efter ett tag frågade hon om jag kunde tänka mig att åka dit och jag sa inga problem. Men det var varmt uj uj, över 40 varje dag.

Lokalerna var inte i så gott skick som i Khurutang men de var användbara. Värmen var tryckande. Mycket material fattades men vi gjorde så gott vi kunde. Dom låg i som illrar och efter en vecka på lördagen så avlade de svetsprov också. Mycket duktigt.

Efter Geylegphug åkte jag till Thimphu och sedan via Bangkok hem. Min tid i Bhutan var 5 månader. Jag skall snart återvända då jag känner att de måste skärpa till sin utbildning. Det är nämligen planerat att Bhutan skall bygga 5 vattenkraftverk till och detta enbart med inhemsk arbetskraft. För detta behöver de mycket bättre utbildade svetsare. Jag har hittat en kollega som kommer att följa med och ta över i sommar.

Lars Olsson

Fr. v. Tsering Choden, administratör Khuruthang, Lars Olsson, Yebi Dema, lärare i mekanik

Bengt ”Beppe” G. Karlsson, professor i socialantropologi i Stockholm, med långvarig forskning och undervisning i nordöstra Indien, var i Bhutan på konsultuppdrag 2015 . Han har inte varit tillbaka än, men 2020 under Covid-restriktionerna höll han en föreläsning på distans för studenter och lärare på Royal Thimpu College, en del av deras program i statskunskap och sociologi Skepseis. Ämnet var ”Matsuveränitet och inhemska grödor i östra Himalaya”.

Johan Westman, tidigare i Taktse College of Language and Culture Studies, Samtse College of Education/Lu Rig Music Centre och Thimphu  är nu på College of Education i Paro, där han bl undervisar i musik på Heritage Education and Professional Centre. Han har även startat den första fiolensemblen där.

Erasmus+ utbytet mellan Uppsala universitet, Institutionen för informationsteknologi och College of Science and Technology i Phuentsholing fortsatte också i höstas. Även de fyra nya studenterna, bjöds på fika på anrika Landings konditori, från vänster på bilden Tshering Jamtso, Bhuran Sharma Koirala, Norbu Delma och Tenzin Yoezer. Och i slutet av november bjöd ordförande dem till Rotaryföreningars i Odd Fellow huset i Stockholm julbord medE traditionellt Luciatåg och sång av Kungsholmens musikklasser.

Därefter fick de en improviserad visning av Bååtska palatset, Frimurarnas stamhus, av en högt uppsatt frimurare tillika rotarian.

Fr v Norbu Delma, Tenzin Yoezer, Alf Persson, Nathalie Persson, Bhuran Sharma Koirala och Tshering Jamtso på Odd Fellow

Vårt soltorksprojekt som finansieras med Sidas utvecklingsforskningsmedel går ut på att med hjälp av solenergi torka grödor på ett miljövänligt sätt. Detta innebär bland annat att tekniken ska vara: enkel att använda, passa in socialt och ekonomiskt samt att de torkade produkterna håller en hög kvalitet och är efterfrågade på marknaden.

En första generations soltork har utvecklats av studenter vid Lunds Universitet och har även byggts lokalt i Bhutan. Nu har vi kommit till steg 2, där vi kommer att testa och utvärdera tekniken på plats i Bhutan i samarbete med Jigme Namgyel Engineering College, Royal University of Bhutan.

Vår resa i september/oktober 2022 fokuserade på att förstå den lokala kontexten och se hur lantbrukarna har det, vilka grödor de odlar och vilka grödor de redan idag torkar. Vi behöver förstå vad det finns för tidigare erfarenhet från mattorkning. Vi genomförde både individuella och gruppintervjuer med utvalda lantbrukare kring Dewatang.

I Bhutan torkas redan idag både chili och majs genom öppen soltorkning, chili ofta på hustak och majs under enkla väderskydd. Chilin tas inte in när det regnar, vilket kan leda till mögeltillväxt, som kan undvikas med vår soltorksteknik. Det är tydligt att redan idag finns en marknad för torkade grödor i Bhutan, vilket underlättar vår soltorksutveckling.

Nästa steg i projektet är att testa en första prototyp med relevanta grödor, såsom chili, svamp, ingefära och äpple. En student från Lunds Universitet har tagit vid och har nyligen tillbringat 13 veckor vid JNEC i Samdrup Jonkar, Dewatang.

Docent Martin Andersson, Lunds tekniska högskola

Fr v Tshewang Lhendup (JNEC),Ricardo Bernardo (LTH) och Pia Otte (Ruralis, Norge)

Bhutan har sedan många år försökt reformera yrkesutbildningen och uppmuntra ungdomar att söka sig till dessa istället för att sikta på skrivbordsjobb, helst inom förvaltningen, mer prestigefyllda. Bristen på yrkesfolk och hantverkare, i synnerhet inom byggindustrin, har lösts genom import av gästarbetare, framförallt från Indien.

Pandemin ledde till att många ungdomar inom t ex turistindustrin blev utan jobb. Projektet ”Build Bhutan” skulle locka, men till detta behövdes master trainers, gärna från Europa, för att utbilda lokala yrkeslärare i ett stort och varierat antal yrken och sektorer. Detta projekt ersattes förra året av ”Skills Development”, med liknande upplägg. Vänskapsföreningarna uppmanades att hjälpa till att hitta högt kvalificerade kandidater för att spendera 3-12 månader i Bhutan.

Ordförande kontaktade dussintals organisationer, nätverk och personer, men utan framgång – villkoren var inte särskilt realistiska eller lockande, såvida man inte var pensionär.

Till slut blev det i alla fall ett napp. Lars Olsson, svetslärare med lång internationell och svensk erfarenhet av svetsutbildning och certifiering, blev inbjuden, och spenderade tre månader sommaren 2022 på yrkesskolorna i Punakha och Gelephu med att utbilda och certifiera bhutanesiska svetslärare.

Lars Olsson och svetslärarna med sina certifikat

Lars Olsson avtackad av arbetsmarknadsministern Karma Dorji

Som forskare reser vi till olika länder för konferenser och forskningsutbyten utan att någon tycker att det är särskilt spännande, men när vi berättar att vi har varit i Bhutan höjer folk på ögonbrynen och ställer nyfikna frågor. I september 2022 gjorde vi vår tredje resa till Bhutan för att fortsätta och vidareutveckla vårt forskningssamarbete mellan Khesar Gyalpo Medical University och Uppsala Child and Baby Lab.

Vårt fokus ligger på utvecklingspsykologi, och denna gång med barn mellan 3 och 5 år. Våra frågor är bland annat hur föräldrarnas (särskilt mammornas) psykiska hälsa påverkar barnens utveckling, och hur andra faktorer som familjens ekonomi, landsbygden /stadsmiljö och spiritualism påverkar utvecklingsresultat.

Vi har också gjort liknande studier i Sverige, men det är bara i kontrast till Bhutan som vi fullt ut kan förstå hur olika utvecklingsmekanismer samverkar med miljön. Bhutan är ett unikt sammanhang eftersom det ger möjlighet att se bortom västerländska, industrialiserade samhällen som inte bara dominerar utan också färgar vetenskaplig litteratur om barns utveckling.

Det är också först när vi själva flyttas från vår vanliga miljö i Sverige som vi kan förstå vad miljön i Bhutan egentligen betyder.

Om en bild säger mer än tusen ord säger en resa mer än vad ord kan uttrycka. Bhutan, med sin kultur, natur och människor gör att man redan i första stund förstår att det är en unik geografi. Tack vare vår värd Wangchuk fick vi möjlighet att arbeta ostört på universitetet, att se staden och landsbygden bortom turistvägarna och att skapa nya kontakter med människor som arbetar för människors hälsa i Bhutan.

Under våra möten presenterade vi vår tidigare forskning i Bhutan och diskuterade om våra långsiktiga samarbeten i framtiden. Vi hade möjlighet att lyssna på våra bhutanesiska kollegor och deras erfarenheter under datainsamlingen, som ägde rum sommaren 2022. Trots utmaningarna under monsunsäsongen samlades data från femhundra barn och lika många vuxna vårdgivare in mycket effektivt.

Efteråt bjöds vi in ​​till en särskilt minnesvärd traditionell bhutanesisk middag på Folk Heritage Museum tillsammans med framstående personer från Khesar Gyalpo University of Medical Sciences i Bhutan: presidenten Dr. Kinzang P. Tshering, registrator Ms. Deki Wangmo, dekanus Dr Chencho Dorjee och många ytterligare vänner och medarbetare.
Först serverades drinkar med snacks och jakskinn att äta medan vi pratade med varandra. Många olika och utsökta rätter serverades som buffé med grönsaker, kött, fisk och chili som gemensam nämnare. Middagen avslutades med tal där alla uttryckte sin tacksamhet över den expanderande relationen mellan Bhutan och Sverige, gåvor och ett gruppfoto.

En annan minnesvärd händelse var ett besök på en hälsoklinik utanför Paro. Vi fick en rundtur av den lokala läkaren och vi blev imponerade av deras arbete med att nå alla familjer i deras upptagningsområde. Varje månad gör de fältarbete vid satellitutposter bortom vägs ände, så att alla familjer har tillgång till hälsovård. Även om lokalerna är enkla och läkemedelsförråden begränsade så präglas allt av en medvetenhet om resurserna och hur man använder dem på bästa sätt. Noggranna registreringar av barns sociala, kognitiva, språkliga milstolpar och interventionsprogram för att stödja utveckling visar vikten av tidig barnutveckling.

Det som i slutändan var mest givande var kontakten med folket i Bhutan och deras kultur. Bhutan kännetecknas av ett lugn som kändes både i stadsmiljön och i hur människor talade med varandra. Kanske är detta en konsekvens av buddhismens genomgående linje? Gästfrihet och engagemang för att arbeta tillsammans för gemensamma ideal verkar utgöra samhällets struktur. Vi besökte Buddha Point (Buddha Dordenma-statyn), lokala kloster och Tiger’s Nest, som gav oförglömliga upplevelser och en förståelse för hur spiritualitet är en del av vardagen i Bhutan. Dessutom påminner mängden böneflaggor på bergssidorna oss ständigt om värden bortom vardagens vardagliga sysslor. Visst kan denna form av spiritualism kanske minska stress och bidra till en känsla av lugn på samhällsnivå.

Vi märker att folket i Bhutan är stolta över sitt land, och med all rätt. Samtidigt finns en oro för de nutida förändringar som sker, både på global nivå (som skenande klimatkonsekvenser, ökad skärmtid för barn på grund av digitalisering), och på regional nivå som snabb urbanisering och relevanta samhällsförändringar. Ingen vet hur olika faktorer kommer att påverka och förändra Bhutan, men vi hoppas att de lyckas balansera utvecklingen så att de kan kombinera fördelarna från de olika påverkande faktorerna. Och vi hoppas att vi kan fortsätta att samarbeta med våra vänner och kollegor i Bhutan för att främja en god utveckling.

Pär Nyström och Umay Umay Şen

Fr v Dr. Chencho Dorjee (dekanus), Umay Şen (doktorand, Uppsala),
Diktshya Bista (klinisk rådgivare, ansvarig för datainsamlingen), Gustaf Gredebäck (professor, Uppsala), Sangay Namgyel (universitetslektor, Timphu), Dr. Kinzang P. Tshering (rektor,Thimphu), Tshering Wangmo (universitetslektor, Thimphu), Johanna Hellberg (psykolog, Sverige), Wangchuk (vice dekanus, Thimphu), Pär Nyström (docent, Uppsala), Deki Wangmo (förvaltningschef, Thimphu)

I våras besökte två lärare från Paro College of Education Malmö, en planeringsresa för fortsatt utbyte finansierad av Linneaus-Palme programmet. En liknande resa i motsatt riktning gjordes nyligen av universitetsadjunkterna Åsa Roosqvist och Cecilia Winström från institutionen Naturvetenskap, matematik och samhälle. Fokus ligger på grundlärarutbildning och matematikämnet.

Cecilia Winström t.v. och Åsa Roosquist t.h.

Kuzuzangpo (hälsningar) från Bhutan! Detta är vår första utlandsresa sedan covid19-pandemin, men vårt andra besök på Lunds universitet som lärarutbyte, med stöd av det pågående Linnaeus-Palme partnerskapsprojektet.

Den 6 september, efter ankomsten till Köpenhamn, tog vi tåget till Lund C, där vi möttes av vår projektpartner Dr Martin Andersson och hjälptes åt att gå på tåget till Höör, där vår värd bor. Vi var först lite tveksamma när Henrik Davidsson erbjöd oss ​​att låta oss bo med sin familj, men det slutade med att det blev ett hem hemifrån med två nya släktingar från Bhutan.

Vi hade samundervisning med Henrik som levererade föreläsningar om solcellsfysik, hur solljus omvandlas till elektricitet och labbsimuleringarna av solceller och solvärmesystem till andraårs masterstudenter som studerar energieffektiv och miljövänlig byggnadsdesign. Det är intressant och fascinerande att interagera med majoriteten av klassen, som består av utländska studenter från Kanada, Europa och Asien.

Jag uppskattar den uppriktighet som eleverna kommunicerar med sina lärare, vilket inte alltid är fallet i Bhutan.

I undervisningen ingick även en studieresa med studenter till Augustenborg Greenroofs och konserthuset Malmö Live, vilket var trevligt och lärorikt. Malmö Live är ett fantastiskt torn, och vi hoppas få se en livekonsert där någon gång.

Att bo med Henriks familj är ett hem hemifrån, att äta och utbyta kulturella värderingar och matmenyer är oförglömliga stunder. Vi lagade emadatsi delad med äppelpaj gjord från hans trädgård och flera sorters sill från ICA-marknaden.

En helg tog Henrik oss till en fotbollsmatch mellan grabbarna i Höör IS och Stehag AIF. Det var ett nöje att umgås med föräldrarna som kom för att heja på barnen. Alla är väldigt öppna och talar bra engelska.

Vi ser fram emot att ta emot personal och studenter från Lund till Bhutan.

Det var verkligen minnesvärd tvåveckorsresa, hoppas besöka igen inom en snar framtid, och våra hjärtliga hälsningar till Henriks familj.

Tshewang Lhendup och Cheku Dorji

Tshewang Lhendup och Cheku Dorji med Nash Ambassador

Det var en trevlig resa från Thimphu till Lund i Sverige den 22 februari 2022, mitt i en pandemi. Äntligen landade vi på Malmö stads flygplats. Det tog cirka 40 minuter att nå Lunds universitet där jag träffade min handledare Dr Henrik Davidsson som jag kände sedan tidigare. Han är väldigt jordnära till naturen. Vi körde återigen genom Lunds stad till vår tillfälliga bostad. Det var kallt ute och jag kunde inte vänta längre. Men med hjälp av Henrik Davidsson blev jag slutligen installerad i ett välinrett rum. Dr Henrik var så snäll att han till och med ägnade kvällen åt inköp för min räkning som han betalade. Det var allra första gången jag utforskade världen utanför mitt land. Jag blev förvånad över landskapet och byggnadskonstruktionerna i Lunds kommun.

Det tog mig mer än en vecka att komma tillrätta. Dagarna gick och jag hade vanliga arbetsdagar i A-Huset med min handledare. Allt gick bra med det vänliga stödet från min alltid tillgängliga handledare, Dr.Henrik Davisson. Vädret utanför var lite lynnigt, ibland molnigt men mestadels soligt. Det var en av helgerna när jag besökte Malmö för första gången, jag fick se enorma och höga byggnadskonstruktioner i verkligheten och oräkneliga människor som rörde sig i staden. Arkitekturen och omgivningarna var vackra och rena. I allmänhet är människorna generösa och hjälpsamma.

Tidsförskjutningen från vinter till sommar i Sverige är något av det konstigaste jag någonsin upplevt. Efter det kunde jag se mer dagsljus än nattmörker. De vackra blommorna i varje vrå av Lunds stad tog farväl av den kalla vintern. Vädret utanför blev varmare och träden och gräset passade på att växa till och gladde folk runt omkring med behagliga dofter och andra intryck. Snöfallet var dock ännu inte över; det kunde inträffa plötsligt ända fram till slutet av mars.

Jag hade en lärorik studietid, en resa till en träullsplattefabrik, lärde mig att förbereda träullsplattor med hjälp av experter och att testa prover i ett laboratorium med hjälp av trevliga laboratorietekniker är några av de erfarenheter och kunskaper jag kommer att bära med mig genom livet.

Det var underbart att besöka några av museerna, kyrkorna, botaniska parkerna och stränderna i och runt Lund. Jag hade också turen att få vara med om Lunds karneval som bara genomförs vart fjärde år. Det var värt att vara med och njuta.

Som talesättet säger – varje början har ett slut – min studietid gick mot sitt slut. Staden Lund var väldigt lugn och kändes som en av de bästa platserna att bo i, men levnadsstandarden är ganska hög för mig. Jag njöt verkligen av vistelsen och jag skulle mer än gärna få tillfälle att komma tillbaka och uppleva känslan på denna otroliga plats. Det var lite jobbigt att ta farväl av den underbara miljön i Lund, där jag har känt mig som hemma. Hur som helst måste jag åka därifrån.

Det var ett underbart och minnesvärt studentutbyte. Mina lyckönskningar till bhutanesiska studenter som besöker Lund inom en snar framtid.

Ett stort tack till professor Martin Andersson, professor Henrik Davidsson och professor Tshewang Lhendup för att ni har möjliggjort detta utbytesprogram.

Dekar Wangchuk

Docent Erik Johansson, Dekar Wangchuk, Arkitekt Mattias Rückert

En trevlig vistelse, massor av vänner och mängder av minnen, definierar Sverige bäst för mig. Faciliteter och infrastruktur så spontana och avancerade att det kändes som att man precis klev in i en tidsmaskin. Jag har upplevt de mest säregna gryningar och skymningar. En kontrast som får en att ifrågasätta naturens grundvalar. Enorma möjligheter som frestar en att aldrig åka härifrån.

Jag har upplevt en värld som är så progressiv och fri från all diskriminering, ett vänligt ansikte och hjälpsamma människor och fika överallt. För det kan kännas som att fika är svenskarnas huvudsakliga arbetsuppgift, medan själva arbetet är deras rast. Jag har aldrig sett någon ta raster så seriöst som svenskar. ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” är ett vanligt uttryck i Sverige. Duggregn eller solsken, isande kyla eller värme, svenskarna är alltid beredda på förändringar i klimatet.

Korridorlivet är det jag saknar mest. Vänner från hela världen, harmonisk mångkulturell miljö, man lär sig något nytt varje gång man kliver utanför sitt rum. Vänskap och minnen för livet är något man kan förvänta sig. Dessa målade väggar kommer alltid att vara inpräntade i ens tankar. Glada sammankomster fyllda av leenden och berättelser är något jag alltid kommer att bära med mig.

Pawan Kumar Koirala

Kungsgatan i Stockholm

Vinter i Stockholm

Min vistelse i Sverige var överlag en underbar upplevelse, den visade mig många nya saker. Framför allt älskade jag hur saker var välplanerade och organiserade. Det var fantastiskt att se hur de skulle planera sina scheman veckor och månader framåt. Jag känner att detta var en mycket viktig läroupplevelse för mig eftersom vi bhutaneser saknar detta. Jag har nu blivit bättre på att schemalägga mina planer efter att ha varit i Sverige i nästan sex månader. Jag tyckte också att kollektivtrafiken i Sverige var väldigt bekväm eftersom den var tillgänglig när som helst och vi kunde köpa biljetter online med appen.

Min vistelse i Sverige var huvudsakligen i Uppsala. Jag tyckte det var vackert i Uppsala och där fanns många universitetsstudenter. Jag personligen stötte inte på mycket problem eftersom lokalbefolkningen var mycket vänliga att alltid erbjuda hjälp. Universitetet var enormt och spritt över hela Uppsala. Att studera i Uppsala var spännande och roligt eftersom det skilde sig från Bhutan

Jag gillade verkligen att gå ut på fika med mina vänner på fritiden. Det var ett bra tillfälle för oss att utforska varandras kultur. Jag älskade också att ge mig ut på cykelturer eftersom det fanns ordentliga cykelvägar. Det kändes alltid väldigt uppfriskande med den vackra naturen runt omkring.

Jag har verkligen haft det bra i Sverige och jag önskar att jag kunde besöka landet igen!

Yoezer Dema

Yoezer Dema och Palden Ongmo Lhendup

Mitt första intryck av Sverige var att det var kallt, så kallt att jag inte ens kunde stå ute utan att huttra. Jag kände att det var lite ironiskt eftersom jag själv kom från en väldigt högt belägen och kall plats. Jag tillbringade pinsamt lång tid med att diskutera med min vän Yoezer varför det var så kallt i Sverige. Till en början var allt jag kunde tänka på att vara kvar i mitt varma rum, jag är en hemmatjej och jag älskar sommaren. Så kallt väder är inte min grej. Min dröm om att alltid ligga i sängen blev dock inte verklig eftersom jag kom att älska snön och kylan i Sverige.

Första dagen vi landade gick jag tillsammans med Yoezer och våra kamrater på studenthemmet och såg det vackra norrskenet, jag pratade alltid med mina vänner där hemma om att få se det så det var en otroligt känslosam upplevelse även om jag höll mig i skinnet inför mina vänner. Det fanns dagar då snön nådde över mina fotleder eftersom jag inte är så lång, men även de dagarna var jag ute och lekte i snön och bar tofflor med strumpor för att jag var för lat för att ha skor. Jag insåg snart anledningen till att jag alltid såg folk ha skor även när de bara kastade sopor.

Sedan kom våren och plötsligt blev det varmare fast det fortfarande inte var så varmt som jag ville. Jag föreställde mig alltid att våren skulle vara trist på en kall plats, men plötsligt fanns det blommor överallt, blommor på broar, cyklar och vid varje hus. Allt blev mycket ljusare, solen gick inte ner förrän sent på kvällen. Jag började uppskatta skönheten i dag och natt, njöt av att årstiderna växlade långsamt mitt framför mina ögon och började älska vyerna i Sverige.

Har jag saknat Bhutan? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gjorde det eftersom jag verkligen hade hemlängtan ett tag. Man älskar och saknar alltid sitt fosterland, men jag njöt av min tid i Sverige och det finns saker jag aldrig kommer att glömma och alltid kommer att uppskatta. Som låsen jag aldrig kunde komma på hur jag skulle öppna och de fina människorna jag träffade. Jag är evigt tacksam för alla jag mött som visade mig skönheten i Sverige och i människors hjärtan.

Palden Ongmo Lhendup

Palden Ongmo Lhendup i Uppsala

De akademiska kontakterna med Bhutan har utvecklats väldigt positivt de senaste åren, och fortsätter med flera nya projekt och utbyten med universitet i Sverige och Bhutan.

Lunds tekniska högskola – Royal University of Bhutan (RUB)

Ett nytt projekt ”Minskning av skördeförluster genom förbättrad soltorkning” mellan Avdelningen för Energi och byggnadsdesign och RUB/Jigme Namgyel Engineering College) startade nyligen med finansiering från Vetenskapsrådet. Även Nepal ingår i projektet. En svensk student var tänkt att åka till Bhutan för sitt examensarbete men på grund av Covid-avstängningen fick han åka till Nepal istället. En andra master med fältarbete i Bhutan är dock planerad till senare.

På det pågående Linnaeus-Palme partnerskapet planeras två lärare från Bhutan att komma till Sverige under hösten, samt två elever och två lärare från Lund till Bhutan.

Uppsala universitet – Royal University of Bhutan/College of Science and Technology

Fyra bhutanesiska studenter från College of Science and Technology (CST) planerar att studera i Uppsala hösten 2022, med Erasmus+ stipendier.

Fyra anställda från CST var helt nyligen i Uppsala med syftet att lära av varandras utbildningar och fortsätta planera gemensamma projekt. Fler lärarutbyten planeras, i båda riktningar (och EU-finansierade) till nästa läsår.

Malmö högskola – Lärarhögskolan Samtse

Ytterligare ett utbyte av studenter/lärare planeras till hösten under det pågående samarbetet. Man har också fått medel för att planera en förlängning av samarbetet till att även omfatta Paro College of Education. Rektorn och dekanus för akademiska frågor från Paro kom till Lund och Malmö i slutet av maj och två lärare från Malmö åker till Paro under hösten för att planera och förbereda ansökan om fortsatt Linnaeus-Palme partnerskap.

Uppsala universitet, Barn- och babylab – Khesar Gyalpo Medical University

Två nya projekt har tillkommit.

”Hur påverkas barns utveckling av att flytta från landsbygd till tätort?” En jämförande storskalig studie av tre länder Turkiet, Zimbabwe och Bhutan med start efter sommaren. Finansiering från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond.

”Barns kognitiva utveckling i relation till fattigdom och urbanisering”, en studie av 504 familjer i västra Bhutan. På grund av covid-begränsningar kommer Uppsalastödet att ske via Zoom – särskilt specialistutbildning av experter inom metodik för psykologiska tester (Uppsala egen finansiering).

President Dr Dorji Thinley och Dean of Academic Affairs Karma Yeshey besökte i maj Malmö universitet för att tillsammans planera för samarbete mellan Paro College of Education och Malmö universitet, liknande det som finns sedan ett par år med Samtse College of Education. Vice prefekt Lena Andersson, ansvarig för samarbetena, tog emot.

Dorji Thinley var tidigare rektor för Samtse College of Education. Lars Eklund var behjälplig med att få till stånd samarbetet med Samtse.

Dorji Thinley, Lena Andersson                      Dorji Thinley, Lars Eklund, Karma Yeshey

Dekar Wangchuk (t.v.) och Lhakpa Tempa Waiba (t.h.) från College of Science and Technology kom till Lund i februari för ett 3.5 månaders Linnaeus-Palme utbyte med Lunds tekniska högskola.  Lhakpa har där arbetat med att matematiskt simulera den dynamiska värmeöverföringen i frukttorkning i akt att få fram bättre frukttorkar – ett bidrag till det pågående soltorksprojektet.

Dekar har arbetat med hur man gör betong av cement och träull och hyvelspån, ett byggmaterial som har potential att förbättra värmekomforten inomhus i traditionella hus, samt med moderna simuleringsprogram för att studera effekterna av moderna byggmaterial i traditionella bhutanesiska hus.

Efter två år av endast virtuella utbyten har det fysiska utbytet kommit igång igen. Fyra studenter från College of Science and Technology i Phuentsholing kom i januari till Uppsala för att studera under vårterminen vid Institutionen för informationsteknologi, Pawan Kumar Koirala, Yoezer Dema, Palden Ongmo Lhendup och Leki Tshering.

De bjöds på fika på anrika Landings konditori.

f

Utbytet av studenter och lärare mellan Uppsala universitet (UU) och Royal University of Bhutan har varit tillfälligt vilande och ersatts med andra, mer pandemianpassande, samarbetsformer. Kanske är den viktigaste att sju studenter från College of Science and Technology (CST) i Phuentsholing (fyra under hösten 2020 och tre under höstterminen 2021) har läst kursen Computing Education Research som pro bona studenter över Internet, vid Institutionen för Informationsteknologi vid Uppsala Universitet.

De bhutanesiska studenternas två slutprojekt gjorda gruppvis tillsammans (Kuenzang Choden och Sangay Wangdi tillsammans med en kinesisk student Jiecong Yang, samt Eusang Dorji och Palden Ongmo Lhendrup med en svensk student, Jonathan Franzén) höll en god vetenskaplig kvalitet.

De accepterades sedan till en statuskonferens i USA, IEEE Frontiers in Education (FIE) 2021 där de presenterade son-line. Årets studentprojekt håller just nu på att utvecklas till konferensbidrag till iSTEM-Ed 2022 i Thailand.

Institutionernas rika samarbeten har presentats i ett vetenskapligt papper vid FIE 2020 gemensamt presenterat av Tsheten Dorji och undertecknad.

De två universiteten är tillsammans drivande i två EU ansökningar för internationella utvecklingsmedel våren 2022 och våren 2023.

Avslutningsvis en personlig kommentar: Det är roligt att arbeta med CST och RUB. Våra två universitet drivs av en nyfikenhet och ömsesidig respekt där skillnaderna kommer att fungera som inspiration och framgångsfaktorer.

Anders Berglund, universitetslektor vid Institutionen för informationsteknologi,

Johan är veterligen den ende för närvarande boende svensken i Bhutan, och antagligen den som bott längst i landet. De senaste fem åren har han verkat på Samtse College of Education med musikundervisning och grundat musikcentret Lu-Rig, men undervisat barn i Samtse och hjälpt till att få till stånd samarbete mellan Samtse College och Malmö universitet.  Dessförinnan arbetade han sedan december 2011 som fiollärare i Jigme Drukpas musikskola Aa-Yang i Thimphu, och spelade ibland med i Aa-Yang ensemblen  (som besökte Sverige 2013). Han lämnade Samtse i januari i år för att börja en tjänst på College of Language and Culture Studies, Taktse in Trongsa.

Johan på avskedsmiddagen i Samtse

Visst låter det lite konstigt att Institutionen för Arkitektur och byggd miljö på Lunds universitet arbetar med att torka frukt. Hur blev det så? Borde inte vi pyssla med att rita hus?

Sedan lång tid arbetar min avdelning, Energi och ByggnadsDesign, som ingår i arkitektinstitutionen, med solenergi. Från början var det mestadels systemfrågor kring solvärme och solcellsinstallationer för småhus.

Tiden gick och solvärmen försvann från marknaden. Solceller blev en alltmer väletablerad produkt som krävde mindre och mindre forskning.

I samma veva fick går grupp chansen att arbeta tillsammans med avdelningen för Livsmedelsteknik på Kemicentrum i Lund kring just soltorkad mat.

Lite lustigt så försvann den mesta av solenergiforskningen från vår grupp och allt som fanns kvar var soltorkning av frukt. Så kom det sig att Institutionen för Arkitektur och byggd miljö blev ”soltorkare”.

Projektet med Livsmedelsteknik gick ut på att torka citrusjuice i en slags vattengenomsläpplig plastpåse. Det fina med påsen är att den inte släpper igenom socker, fibrer och vitaminer.

Tanken var att det skulle tillverkas fruktkoncentrat i plastpåsar. Vill man så kan man fylla på med vatten och vips så har man god fruktdryck.

Under tre års tid arbetade vi med detta tillsammans med universitetet i Maputo, Mocambique. Den största delen av tiden spenderade vi på landsbygden tillsammans med fruktodlande bönder som alla villa använda tekniken.

Flera olika tester gjordes. Det mättes i såväl Lund som i Maputo. Det gjordes värmeledningsberäkningar i avancerade datorsimuleringsprogram och det gjordes studier i hur både männen och kvinnorna var sysselsatta under dagtid. Så hur slutade detta då? Lite blandad framgång. Det blev inte så mycket juice. Däremot började kvinnorna att göra en mycket god marmelad.

Idag finns det åtminstone ett företag som gör marmelad och en snickare som bygger soltorkar. Projektet pågår fortfarande och vi hoppas att det ska ta rejäl fart framöver.

Efter att jag och min kollega Martin Andersson på avdelningen för Energivetenskaper på universitetet i Lund sökt nya soltorksprojekt sex gånger fick vi till slut forskningsmedel att fortsätta med soltorkningen.

Denna gång ska vi göra det i Nepal och i Bhutan. I Nepal har vi med oss Kathmandu University och i Bhutan arbetar vi tillsammans med Tshewang Lhendup på Royal University of Bhutan.

Med i projektet är även Elina Andersson på LUCSUS (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling). Elina kommer att arbeta med marknadsanpassning och spridning av projektet. Pia Otte från norska Ruralis (Institutt for rural- og regionalforskning) är med i projektet och hon ansvarar för sociala frågor. Det är viktigt att den teknik som vi utvecklar passar in i den lokala kulturen. Tekniken får inte byggas i ett vakuum brukar Pia berätta.

Nu ser vi fram mot att i flera år få arbeta tillsammans med mina gamla vänner i Nepal och i Bhutan. För det är inte första projektet vi har tillsammans. Ni som läst Druk Yul sedan ett par år och som har ett gott minne kanske kommer ihåg en artikel som handlade om uppstarten av ett mastersprogram i energieffektivt byggande? Egentligen fanns det flera sådana artiklar, både från själva projektet samt från studenter och lärare som gjorde ett utbyte Bhutan-Sverige. Även det ska vi göra igen, lärarutbyte och studentutbyte. Bhutanesiska studenter reser till Lund för att lära sig göra isolermaterial som passar perfekt till traditionella bhutanesiska hus. Vi vill ju bevara den vackra bhutanesiska arkitekturen. Men den historien tar vi en annan gång.

Nu ska vi först torka chili och svart kardemumma.

Henrik Davidsson

17/12 var Bhutans nationaldag – den 113:de i ordningen (men första gången den firades lär ha varit 1971), detta år mestadels firat virtuellt under temat “Past, Present, and Future”.

En ceremoni utan allmän publik i närvaro av Kungen m fl dignitärer hölls på borggården i Punakha dzong och sändes på tv (se https://fb.watch/2rtQmbU2FV/)

Normalt sett skulle dagen traditionsenligt också ha firats med ambassadens mottagning i Brysslel, men den ställdes av förklarliga skäl in.

Det lär också dröja ett tag tills det åter blir möjligt att resa till Bhutan.  Men istället finns det möjlighter att streama bhutanesiska filmer,  att se på några intervjuer med kända profiler i Bhutan och njuta av en liten musikvideo i anledning av nationaldagen som bhutanesiska studenter i UK gjort, dessa videor tack vare den brittiska vänskapsföreningen. Filmportalen är ett intiativ av Dechen Roder.

Filmportalen:  www.beskopbhutan.com

Intervju med Dasho Benji:  www.youtube.com/watch?v=CQyqqBl5XiU

En vandring genom covid-Thimphu med Michael Rutland:
www.youtube.com/watch?v=aRdL84gufC4&feature=youtu.be

Populära sången  Druk Zhung Di Na Gawa Lu:
www.youtube.com/watch?v=49RMfC6S3tQ&feature=youtu.be

Titta, lyssna och förflytta er virtuellt till Bhutan!

Vi tar tillfället i akt att önska alla Bhutanintresserade en God och Säker Jul och ett Friskt Gott Nytt År!

Styrelsen

I november förra året, efter ett möte i Thimphu, var jag på väg tillbaka till min arbetsplats vid Sherubtse College, Trashigang. Resan från huvudstaden tar två dagar genom de vackra dalarna i centrala Bhutan på den slingrande motorvägen från väst till öst. Under resan kunde jag inte hålla mig uppdaterad om en viktig fråga.

Docent Anders Berglund besökte vår högskola våren 2019 och informerade om möjligheten till högre studier vid Uppsala universitet. Jag tyckte att möjligheten till doktorandstudier i Sverige verkade spännande och sökte praktiskt taget alla utbildningsplatser där för eventuella doktorandtjänster. Uppsala universitet annonserade en doktorandtjänst relaterad till mitt område om ”Återanvändning av data i den digitala ekonomin”. Även om ansökningsprocessen var skrämmande och intellektuellt krävande lyckades jag få in en ansökan.

Efter en tröttsam resa kunde jag till slut slå mig ned och kolla mejlen. Bland alla andra mejl fanns en bekräftelse om den sökta doktorandtjänsten. Mitt fullbetalda doktorandjobb i 4-5 år vid ett av världens bästa universitet bekräftades. Jag kände mig tacksam mot Uppsala universitet för möjligheten att uppfylla mina akademiska drömmar. Glädjen över detta besked tillsammans med min resetrötthet gav mig en natt med god sömn. Coronavirus-situationen försämrades i och utanför Kina. Jag insåg att jag behövde resa till Sverige så snart som möjligt. Det fanns en massa uppgifter som behövde utföras inom en begränsad tid. Minsta misstag kunde ha försenat mina studier ytter-ligare. Trots en del tandproblem kunde jag lösa uppgifterna med hjälp från Anders.

Den 5 februari 2020 var han snäll nog att komma och hämta mig på Arlanda flygplats. På väg till mitt nya hem fick jag min första upplevelse av att äta och shoppa på IKEA. Jag kommer alltid vara Anders skyldig för det stöd han erbjöd. Efter några dagars avkoppling fick jag träffa en av mina två handledare, docent Da-vid Johnson. Vi hade haft otaliga mejl-konversationer och Skype-möten under ansökningsprocessen och jag var glad att få träffa honom personligen. I det nya akademiska hemmet introducerade han mig i avdelningens olika tjänster och hur jag skulle få tillgång till dessa. Under en fikapaus fick jag presentera mig för fakulteterna vid Institutionen för informatik och media. Äntligen var jag en del av en ny stor familj!

Under våren fungerade universitetet som vanligt de första månaderna. Jag deltog personligen i kursarbetet och andra doktoranduppdrag. Under tiden hade de bekräftade sjukdomsfallen och antalet dödsfall på grund av pandemin ökat i Sverige. Den svenska regeringens beslut var emellertid att inte besluta om total nedstängning utan förlita sig på frivillig social distansering. Människor uppmuntrades att ar-beta hemifrån. Det bidrog till att arbetsplatsen kunde fungera säkert. När pandemisituationen senare försämrades beslutade universitetet att övergå till distansundervisning under återstoden av terminen. Jag började mina doktorandstudier under en osäker termin och var skeptisk till hur terminen skulle utvecklas för mig. Jag är en hemmamänniska och går sällan ut. Så att hålla mig trygg hemmavid och att distansarbeta var inget hinder för mitt arbete. Det nya normala med distansar-bete genomsyrade mig med en känsla av frihet, ledning och ansvar. Dagar, veckor och månader av lärande passerade och så var vårterminen över. Kunskaper och kompentens som inhämtats under terminen var ovärderliga för de kommande studierna.

Jag känner stor tacksamhet till mina handledare för deras orubbliga stöd i att finna mig till rätta i en miljö där jag kommer att leva och arbeta de närmaste fyra-fem åren. Jag ber och önskar att livet snart ska återgå till det normala och att kunna återuppta studierna på campus under hösten med mycket glädje och lycka.

Phub Namgay

Från luften är Sverige en enda stor vildmark med otaliga sjöar och vattendrag. Nere på marken är naturens rikedomar och gåvorna från Sveriges skogar dina att upp-täcka. Och även den svenska allemansrätten.

Allemansrätten ger invånare och besökare tillgång till naturen men med några tydliga undantag. Naturvårdsverket sammanfattar denna rättighet i frasen ”Stör inte – förstör inte”. Att plocka svamp och bär är en av de aktiviteter som är tillåtna enligt allemansrätten. Och bär finns det i Sverige.

Blåbär, som brukar benämnas super food, finns i överflöd har många positiva effekter på hälsan. Från frukosten till middagsbordet är blåbäret en mångsidig ingrediens som ger ett hälsosamt inslag i dina kulinariska skapelser. Blåbär ger också en intensiv färg till lassi, den klassiska sommardrycken baserad på indisk yoghurt.

I skogens tystnad, när fåglarna kvittrar och träden sjunger, upptäcker kräsna ögon även smultron, om än inte lika vanligt förekommande som blåbär.

Hemma i trädgården söker de mogna röda vinbären din uppmärksamhet. Vilken skapelse ska de bli? Sylt, gelé eller saft? Tillsätt dem i såsen och dina experiment och upplevelser med momos i Sverige går till de högre sfärerna av haute cuisine.

Och nu undrar du hur många slags bär det finns i Sverige. Och du frågar dina svenska vänner och kompassen pekar norrut. Till Norrland.

Resan till Arvidsjaur från Stockholm är ett äventyr på mer än 900 kilometer. Arvidsjaur är polarland. Trafiken på vägarna runt Arvidsjaur saktar ofta ner eftersom renflockarna hävdar sin rätt till marken. I skogarna häromkring finns hektar på hektar med bär. Blåbären är lätta att upptäcka.

Men gömda på hemliga platser är gyllenfärgade gula bär. De utgör en magnifik syn. De mjuka och sköra bären är en rik näringskälla. Förutom sitt näringsvärde intar dessa bär också en speciell plats i Norrlands socioekonomiska och kulturella själ och förtjänar därmed sitt rättmätiga epitet – Norrlands Guld. De kallas hjortron i Sverige. Att plocka hjortron med en erfaren norrlänning är en snabbkurs i hur man kombinerar sin fysiska styrka med sin mentala skärpa.

Myrarna hindrar din rörlighet, myggorna svärmar oupphörligt runt dig och vädret kräver sitt. Det är tråkigt och ansträngande. Ryggbrytande. Och du tittar på din svenska hjortronplockningsexpert och tillägnar dig snabbt inställning, förberedelser och teknik för hjortronplockningen.

Svenskarna använder myggmedel och utrustar sig med rätt utrustning och kläder. Trots att de känner markerna lika väl som sin egen ficka tas inga risker. Telefonerna måste ha tillräcklig laddning för att hålla hela dagen. Mat och dryck nedpackat.

Hjortronplockningen börjar på fullt allvar med en tiolitershink som huvudlagringsenhet. En enliters lunchlåda i plast är din mobila lagringsenhet. När enheten är full överför du den till hinken. Den långsamma och stabila takten har redan fyllt halva hinken och det är dags att ta sig hem för fika. Tillbaka vid gården bärs bären antingen till källaren, blir nedfrysta eller åker de närmaste dagarna iväg till Arvidsjaur när tillräcklig mängd har samlats in.

När du börjar få en viss förståelse för varför svenskarna håller fast vid sina hjortronmyrar med sådan bestämdhet och hemlighetsfullhet, dyker en annan svensk utmaning upp från den underliggande marken. Resan från Stockholm till Gamleby i södra Sverige, nära Västervik, är tre till fyra timmar med tåg. I juli månad är vinbären mogna och likaså de skimrande körsbären som hänger från grenarna, så nära men ändå alltför högt för att plocka utan ansträngning.

Du strosar över vykortspittoreska ängar samtidigt som du använder dig av ditt bemyndigade allemansrättskort. Din svenska värd är en högutbildad forskare som också har en encyklopedisk kunskap om livet på gården. När du vilar i skuggan i en blandskog, riktar din värd sin vandringsstav mot en viss punkt. Du skuttar framåt och är med spänning redo att börja. Men detta tillvägagångssätt fungerar inte. Själva inställningen, förberedelserna och tekniken för hjortronplockning tillämpas lika väl när det gäller att skörda de läckra kantarellsvamparna.

Kantarellssäsongen i Sverige sammanfaller med att bhutaneserna upplever en anings nostalgi och hemlängtan. Din svenska värd har redan upptäckt svamparna under en bädd av fallna löv och tallbarr.

Glädjen över att hitta några fasta och guldgula kantareller är just den ingrediensen du behöver för att få till det lilla extra i middagen som du ska laga till din värd. Som ingrediens i den mycket populära bhutanesiska maträtten kewa datshi, ger svampen extra krydda, smak och konsi-stens som förflyttar dig från ängarna på en svensk bondgård till de idylliska byarna i Bhutan.

Sommaren avslutas och ett påtagligt dunkel infinner sig när du tittar på det krympande och vissnande blåbärsriset i skogarna nära ditt hus. När du sörjer avslutningen på en riklig blåbärssäsong, söker du tröst i den ödmjuka framgång som du hade med hjortronplockningen i norr. Träden runt huset börjar fälla sina löv vilket signalerar höstens ankomst. Det är en vacker dag för att utforska den närliggande parken vid den lilla sjön. Området påminner om skogarna som ligger i närheten av huvudstaden Thimphu. Den nyfikne bhutanesen vandrar omkring och undrar vad naturen har i beredskap den här gången. Han finner det på en liten rödfärgad fläck bland blåbärsriset. Moder naturs gåvor är oändliga i Bhutan. I Sverige också. De röda bären kallas lingon.

Tshewang Dendup