I februari 2024 åkte jag på en otrolig resa till Bhutan för att forska om soltorkningsteknologier till min masteruppsats vid Lunds tekniska fakultet. Min tid där var inte bara en fantastisk möjlighet till lärande utan också en djupt personlig och inspirerande upplevelse. Att jag träffade så många fantastiska människor och skapade de mest underbara minnen är jag otroligt tacksam för.
Från det ögonblick jag kom till Bhutan möttes jag av värme och gästfrihet. Det bhutanesiska folkets vänlighet fick mig att känna mig som hemma direkt. Några dagar efter min ankomst ägde firandet av kungens födelsedag rum. Händelserna gav en levande introduktion till Bhutans kultur.
Att se människor klädda i traditionell klädsel (kira och gho), och till och med bära det själv, var både färgglatt och fängslande. Dessa firanden, fyllda av glädje och gemenskapsanda, erbjöd en inblick i de traditioner som verkar binda samman det bhutanesiska folket.
Min forskning syftade till att ta itu med en kritisk fråga i Bhutan: matkonservering. På landsbygden gör begränsad tillgång till elektricitet och utmanande väginfrastruktur det svårt för bönder att bevara sina produkter.
Soltorkning, som utnyttjar solens kraft för att torka frukt och grönsaker, är en hållbar lösning på detta problem. Mitt fokus var att utforska effektiviteten av soltorkningsteknologier och deras tillämpbarhet i Bhutans unika sammanhang.
Datainsamlingen för min forskning genomfördes vid Jigme Namgyel Engineering College (JNEC) i Dewathang, beläget i sydöstra Bhutan. Genom många experiment utvärderade jag prestandan för olika soltorkarkonfigurationer, med stor uppmärksamhet på luftflöde och värmefördelning för att säkerställa jämn torkning. Mina experiment fokuserade på att torka bananer och chili, två grödor av stor betydelse för lokala bönder.
Utöver de tekniska aspekterna av min forskning ville jag fördjupa mig i Bhutans kultur så mycket som möjligt. Att gå på pujor vid lokala tempel gjorde att jag fick
uppleva buddhismen, den dominerande religionen i Bhutan, på egen hand. Jag tyckte att de andliga metoderna var oerhört välkomnande, med lokalbefolkningen som var ivriga att dela med sig av sina övertygelser och seder.
Dessa interaktioner lärde mig så mycket om det bhutanesiska samhället och fick mig verkligen att uppskatta deras värderingar och sätt att leva. Jag fick också vara med på många av elevernas sammankomster och alla var superglada att låta mig prova deras hemlagade (superkryddade!) rätter och drycker.
Att genomföra fältexperiment i en avlägsen miljö innebar flera utmaningar såsom utrustningsbegränsningar och den manuella karaktären hos vissa datainsamlingsprocesser. Men det bhutanesiska folkets uppfinningsrikedom när det gällde att hitta kreativa lösningar var verkligen inspirerande. Deras påhittighet och anpassningsförmåga gav mig värdefulla och mycket praktiska lektioner i problemlösning.
Min tid i Bhutan var speciell på så många sätt. Jag hade aldrig arbetat med ett så praktiskt, lokalt påverkande och roligt projekt. Jag lärde mig så mycket under processen, inte bara för mina akademiska arbeten utan också på ett personligt plan. Upplevelsen av att bo och arbeta i ett så unikt och vackert land fördjupade min förståelse för kulturell och miljömässig hållbarhet som är sammankopplade.
Sammanfattningsvis var min resa till Bhutan en extraordinär blandning av forskning och kulturell fördjupning. När jag fortsätter min akademiska och professionella resa, kommer lärdomarna och minnen från Bhutan utan tvekan att vägleda och inspirera mig för alltid.
Lara, soltorken och torkbricka på JNEC