I våras hade vi förmånen att fortsätta ett projekt som många studenter före oss hade lagt grunden för: att förbättra livsmedelskonserveringen och minska förluster efter skörd i Himalaya-regionen, särskilt i Bhutan och Nepal. Som en del av det pågående SolarFood-projektet fokuserade vår masteruppsats på att förstå vad som hjälper – och vad som hindrar – spridningen av förbättrad soltorkningsteknik bland småskaliga jordbrukare på landsbygden i Bhutan.
Soltorken som utvecklats inom projektet visar stor potential. Under årens lopp har den optimerats genom flera iterationer och har fått flera designförbättringar längs vägen. Enheten erbjuder nu en torkprocess som är både effektiv, hygienisk och skyddad mot väder och vind – särskilt jämfört med traditionella metoder.
Implementeringen har dock varit begränsad trots dessa fördelar. Vårt uppdrag för vår avhandling var att undersöka varför detta är fallet: vilka är utmaningarna och möjligheterna för implementering av förbättrad soltorkningsteknik i ett land som är så geografiskt och kulturellt mångsidigt som Bhutan?
Att besvara denna fråga krävde mer än bara teknisk analys och spekulationer. Vi ville att svaret skulle vara så korrekt och nyanserat som möjligt, vilket krävde omfattande datainsamling ute i fält. Detta innebar att vi gick direkt till intressenterna utspridda över Bhutans hisnande landskap för att undersöka, vilket öppnade upp möjligheter att utforska landet och dess kultur i en grad vi inte kunde ha föreställt oss i våra vildaste fantasier.
Vi besökte småskaliga bönder och lokala snickare i många byar i flera dzongkhags (regioner) för att genomföra intervjustudier. Vi lyssnade på människors berättelser, fick deras insikter och lärde oss om de omständigheter som påverkar dem och deras jordbruksmetoder dagligen.
Dessa samtal lärde oss mycket om landsbygdsutveckling och de känsliga utmaningarna med att introducera ny teknik i avlägsna och isolerade samhällen där traditionen är så djupt rotad. Svaren vi fick på våra frågor varierade mellan regioner, men en sak förblev konstant: den otroliga gästfrihet vi upplevde.
Överallt möttes vi av vänlighet, nyfikenhet, generositet och en genuin vilja att hjälpa till. Det var verkligen inspirerande och nästan överväldigande (på bästa möjliga sätt!), och det är något vi kommer att bära med oss hela livet.
Vår hemmabas under vår tid i Bhutan var College of Science and Technology, som ligger nära Phuentsholing i den sydvästra delen av landet. När vi anlände var vi både exalterade och ivriga att börja arbeta med vår avhandling, men visserligen också lite nervösa eftersom miljön var så annorlunda jämfört med vad vi var vana vid. Men dessa inledande nerver försvann snabbt då både studenter och personal gav oss ett riktigt varmt välkomnande och introducerade oss till campus, närområdet och studentlivet.
Vi kände oss som hemma och fick vänner i en häpnadsväckande takt. Studenterna (särskilt de fantastiska elektroingenjörsstudenterna) hjälpte oss inte bara att komma till rätta, utan såg till att vi upplevde bhutanesisk kultur inifrån. Vi firade nationella helgdagar tillsammans, vi skrattade och utbytte historier (och te) sent på natten, vi besökte tempel, badplatser och sevärdheter i området, vi samarbetade för dansuppträdanden och modetävlingar på campus, och vi lärde oss att laga några traditionella bhutanesiska recept.
Tack vare dem vet vi nu hur man gör ema datshi, kewa datshi och utsökt masala chai – och de fick prova på några svenska traditioner som påskäggsmålning, skattjakt och några studentdanser från LTH. Dessutom fick de uppleva Eurovision, Djungelvrål, Ahlgrens bilar och kanske världens första chokladbollar gjorda med jaksmör.
Vår tid i Bhutan gick fort. Fältarbetsdagarna i byarna var fyllda med intervjuer, guppiga vägar, vackra vyer och oändliga koppar te (och ibland hemlagad ara …). Tillbaka på campus arbetade vi hårt med att analysera våra resultat, reflektera över den större bilden och presentera resultaten.
Mitt i allt fick vi till och med möjligheten att presentera våra preliminära resultat på en konferens i Thimphu. Men det vi kommer att minnas mest är förmodligen stunderna däremellan med våra vänner, och känslan av att verkligen vara inkluderade på en plats så annorlunda från hemmet. Medan vårt projekt fokuserade på matkonservering, lärde vi oss lika mycket om sociala aspekter, mänsklig kontakt och vad respektfullt utbyte verkligen innebär.
Vi känner oss otroligt tacksamma för att ha varit en del av detta projekt, och för de många människor vi träffade som gjorde vår vistelse så meningsfull. Till blivande studenter: om du får chansen att göra ett utbyte i Bhutan – kör på. Det kommer att utmana dig, överraska dig och förändra dig till det bättre.
Text och foto: Noah Andreasson och Linda Lundevaller, LTH
Från vänster biträdande professor Cheku Dorji, Noah Andreasson, Linda Lundevaller, CST President Cheki Dorji
