Svensk-Bhutanesiska Föreningen

Båtsmansskolan i Mölnlycke och Samtse Lower Secondary School, SLSS, fortsätter sitt utvecklingssamarbete i ett nytt skolprojekt. Projektet delfinansieras av Universitets och Högskolerådet via deras Atlasprogram. Projekttiden startar redan nu till hösten men på grund av Corona får skolorna avvakta med besök hos varandra tills reserestriktionerna har släppts.

Under det gångna läsåret har elever på skolorna träffats via Skype vid ett par tillfällen. Eleverna har diskuterat hur skolan fungerar i Bhutan och i Sverige, vad man som ungdom gör på fritiden och vad de har för framtidsdrömmar.  De digitala mötena fungerat mycket bra.

Eleverna på Båtsmansskolan har under ”elevens val” lärt sig om ”lycka” och den bhutanesiska brutto-national lyckan. De har också lagat bland annat Ema Datse.

I den bhutanesiska mattraditionens hierarki befinner sig chili i stratosfären. Upp-står det brist på den brännheta kryddan blir det en toppnyhet. Talesättet säger att i Bhutan är chili inte en krydda utan en grönsak. Enligt Bhutans National Biodiversity Centre är det följande arter av chili som odlas i Bhutan: Capsicum annuum, Capsicum frutescens, Capsicum pubescens och Capsicum baccatum.

Men kan man laga en anständig ema datsi utanför Bhutan? Eller mer exakt – är det möjligt att tillreda en äkta ema datsi i Sverige? Mitt ödmjuka svar är ja.

Men för att det ska vara möjligt måste en viktig ingrediens övervägas först. När man bor i andra länder hör man ofta frågan varför bhutanesisk mat utomlands smakar annorlunda än i Bhutan, även när man tillreder den med ingredienser som färdats hela vägen från Bhutan? I Sverige är lyckligtvis kvaliteten på vattnet i Stockholm mycket förenlig med det bhutanesiska köket.

Stormarknaderna och livsmedelsbutikerna i Sverige har ett urval av färska chili, allt från vanlig paprika till kryddstarka habaneros. Det finns många butiker som tillgodoser behoven hos den diversifierade befolkningen i Stockholm. Detta innebär att den kräsne konsumenten kan få tag på allt från färsk chili importerad från Thailand till säsongsodlad chili från Europa.

Till datsi använder jag en kombination av färsk fet ostmassa och de mjuka ostskivorna som används till rostat bröd och hamburgare.

Tshewang Dendup

Ingredienser
100 gram färsk grön chili, skivad
200 gram färsk fet ostmassa
3 skivor mjuk ost
2 (ca 200 gram) tomater, hackade
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lök, skivad
2 matskedar smör
Salt, att smaka av med

Så här gör man
Smält först smöret i en kastrull med lock. Lägg i den hackade vitlöken och löken. Tillsätt en nypa salt. Rör om en minut. Tillsätt de hackade tomaterna och stek i två minuter. Häll långsamt i cirka 2 dl vatten under kraftig omrörning. När såsen bör-jar koka, tillsätt den skivade chilin, sprid den jämnt över såsen. När chilin är på plats, tillsätt snabbt osten. Jag rekommenderar att du krossar osten med händerna och breder ut den jämnt över chilin. Lägg slutligen på de mjuka ostskivorna. Sprid ut skivorna så att de täcker ostmassan därunder. Lägg på locket och låt koka i två minuter. Efter att ha stängt av värmen, låt grytan vila en minut. Öppna locket. Du kommer att se ett ymnigt lager av smält ost på ytan. Blanda försiktigt med en träslev den smälta osten med chilin som ligger under. Din ema datsi är redo att serveras.

Några tips
En kastrull med ett glaslock möjliggör visuell övervakning. Observera att omrör-ningen måste upphöra när såsen börjar koka. När chili och ost har tillsatts ska man inte röra om. Först när värmen stängts av och grytan har vilat i en minut sker den avslutande omrörningen.

Tshewang Dendup

Sveriges honorärkonsul i Bhutan, Ms Phub Zam, tog emot Nordstjärneorden från kungen och drottningen av Sverige den 3 december 2019. Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia som var på sex dagars besök i Indien, förlänade den till Phub Zam som ett erkännande av hennes tjänster för att stärka relationerna mellan Bhutan och Sverige.

Phub Zam sade att även om de diplomatiska förhållandena mellan de båda länderna går tillbaka några decennier, har ansträngningarna för att stärka relationerna inom affärssektorn och kontakter människor- till-människor nyligen tagit fart.

Under de senaste fyra åren som hederskonsul sade hon att hennes huvudansvar har varit att underlätta bhutanesiska och svenska medborgare som besöker de båda länderna. Alla nödvändiga formaliteter, sade hon, utförs av konsulatet. ”Vi undersöker också marknaderna i Sverige för våra bhutanesiska produkter. Medan det mest av detta arbete befinner sig i sin inledande fas, ser vi positiva utsikter i en nära framtid.”

Nordstjärneorden instiftades av kung Fredrik I av Sverige 1748 och tilldelas endast utlänningar och medlemmar av kungafamiljen.

Källa: Kuensel Online (redigerad)

Det var verkligen ett spännande ögonblick för oss när listan över utvalda kandidater till Uppsala universitet kom.

Den 19 augusti 2019 landade vi på Stockholm Arlanda flygplats. Allt visade sig gå smidigt. Tack till våra kontaktpersoner Ulrika Ouline och professor Anders Berglund för att ni arrangerade allt! Vi upplevde lite sommarvärme. Innan den kyliga vintern slog till reste vi runt lite för att njuta av det vackra landskapet. Den 22 augusti började den ordinarie undervisningen för oss på Uppsala universitet. Undervisningen var lite annorlunda än vad vi var vana vid men vi lyckades hantera det.

Jag träffade nya vänner redan från första skoldagen. Alla studenter och andra jag träffade verkade väldigt trevliga och de talade flytande engelska vilket gjorde det lättare för oss att kommunicera med dem.

Det fanns många studentaktiviteter där de välkomnade oss med öppna hjärtan, för att inte glömma de gratis smörgåsar vi fick. Vi introducerades för termen ‘fika’ som är populärt bland svenskar. Vi blev också inbjudna till svenskt fika av ordföranden för Svensk-Bhutanesiska Föreningen vilket gav oss möjlighet att umgås med dem.

Efter några veckor märkte vi att dagarna blev kortare och tyvärr går solen ner omkring kl. 15. Trots det kalla vädret utnyttjade vi våra 6 månader fullt ut för att resa runt och även förbereda oss för tentamina. Trots att det var iskallt kunde ingenting hindra oss från att se oss omkring. Vi besökte också några studentpubar och fester.

Vi som bhutaneser firar inte jul, men när jag var i Sverige fick jag möjlighet att se hur en svensk jul ser ut. Studentnationerna var vänliga nog att bjuda på julmat och fick oss att känna oss som hemma. Vi blev inbjudna till två svenska familjer över jul, och jag hade verkligen en underbar tid med dem. Maten var ovanligt god. För-utom mat smakade vi ett julvin som kallas ‘glögg’.

Varje dag var en ny upplevelse för oss. Vi kunde också åka till den arktiska regionen och vi hade turen att se polarmoln och mycket tjockare snötäcke än i Uppsala.

Till sist vill jag tacka Uppsala universitet och Royal University of Bhutan för att jag och mina vänner fått denna ovärderliga möjlighet att vara utbytesstudent. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle resa hela vägen till Europa (Sverige) från Asien.

Kinga Seldon

De fyra utbytesstudenterna på Uppsala universitet, Tshering Penjor, Tshering Gyeltshen, Kinga Seldon och Tshering Yangchen, bjöds in till svensk annandagsjulbuffé hos föreningens Lennart Strandberg med familj, hustru Birthe, sonen Filip och dottern Lovisa. Med var också en annan bhutanesisk utbytesstudent i Spanien på besök i Uppsala.

Som flera gånger tidigare  har det varit bhutanesiska deltagare på Patentverkets internationella Sida-finansierade IPT-kurser i immaterialrätt, senast nu hösten 2019 med Karma Kelzang Eudon, lektor, och Kelzang Dorji, lektor, båda på College of Science and Technology i Phuentsholing. Ordförande bjöd dem på middag i Stockholm.

The College of Science and Technology, Royal University of Bhutan startade ett masterprogram i förnybar energi 2018. Genom partnerskapet med EU-universitet erbjöd högskolan en studieresa 28 maj – 1 juni 2018 till Lunds universitet i Sverige för att lära om masterprogrammet i energieffektivt byggande som universitetet erbjuder. Under det veckolånga programmet hade de tio masterstudenterna möjlighet att vara med på följande olika arrangemang.

Presentationer av examensarbeten i Helsingborg, 28-29 maj

Studenterna besökte universitetsområdet i Helsingborg för att få presentationer av masterexamensarbeten inom olika områden såsom energieffektiva byggnader, energisparsystem och belysningssystem.

Besök på Solenergilaboratoriet, LTH i Lund, 30 maj

Biträdande universitetslektor Henrik Devidsson visade studenterna runt på universitetsområdet och solenergilaboratoriet. Laboratoriet var utrustat med sofistikerade testanläggningar som används av doktorander för forskningsstudier och studenterna informerades om teknikens tillämpning i forskningen. I testlaboratoriet delades studenterna upp i två grupper och varje grupp fick experimentera med sol-PV. Studenterna fick bekanta sig med testutrustning och genomföra experiment med solceller.

Besök på bibliotek och presentation, LTH i Lund, 30 maj

Studenterna besökte universitetsbiblioteket och fick lära sig hur man får tillgång till biblioteksmaterial online. Studenterna fick bekanta sig med online-systemet och olika sätt att få tillgång till material. Jämförande presentation av arkitektur, 31 maj Fakultetens arkitekturavdelning gav en presentation om nepalesisk och bhutanesisk arkitektur och hur dessa skiljer sig från svensk arkitektur. Det unika med olika varianter av design diskuterades utifrån estetik och energisynpunkt.

Studiebesök i Malmö, en av Sveriges miljövänliga städer, 1 juni

Studenterna besökte staden Malmö. Studenterna fick besöka både affärs- och bostadsområden huvudsakligen för att se den svenska arkitekturen och lära sig skillnaden mellan modern och gammal arkitektonisk design. Studenterna besökte också ’Turning Torso’, den berömda skyskrapan i Sverige. På grund av sin arkitektur är den Malmö stads landmärke.

Avslutning

Studieresan var en ögonöppnare, den var informativ och har gynnat såväl kunskapsbasbaserat lärande som möjligheten för utländska studenter att lära utanför klassrummet. Lunds universitet är ett av de banbrytande universitet som erbjuder olika utbildningar som studenter från hela världen har glädje av. Sverige är ett vackert land, det finns ett flertal möjligheter för utländska studenter att lära sig och ta med sig från ett sådant utbytesprogram. Vi vill uttrycka vår tacksamhet till Lunds universitet för att ha gett oss möjlighet att lära genom detta utbytesprogram.

Kunzang Chophel och Ugyen Wangchuk för hela gruppen

Studenterna på besök i Malmö

Trots den kortvariga vistelsen fick undervisningen i dagsljussimuleringar för arkitektstudenter i Phuentsholing’s College of Science and Technology i Bhutan mig att reflektera över värdefulla aspekter av internationell undervisningspraxis. Mötet med de vetgiriga bhutanesiska studenterna överträffade alla mina förväntningar på elever i grundutbildning. Det har gjort mig medveten om olika kulturer och studiemetoder och ökat mitt intresse för tvärkulturella möten. Jag tror att effekten är riktad åt bägge håll, eftersom eleverna i Bhutan fick uppleva en helt annan undervisningsstil än den de är vana vid i sitt akademiska vardagsliv. Vetenskapen inom dagsljussimuleringar nyttjar datorverktyg och tekniska resurser som inte är lika vanliga i Bhutan som i Sverige. Det gav de bhutanesiska arkitektstudenterna en insikt i vad som är möjligt när det gäller att förutsäga dagsljus i byggnationer, en praxis som länge funnits hos bhutanesiska arkitekter, som genom ren intuition har använt fönsterutformning och fasadorientering i design. Dagsljusanvändning är verkligen inte prioriterat i ett land som, jämfört med Sverige, har ett sådant överflöd av dagsljus. Men det stora intresset och motivationen hos arkitektstudenterna i Bhutan visade mig att arkitekter i de två länderna delar ett gemensamt perspektiv, vilket ger hopp om att området kommer att utvecklas vidare av våra kollegor i Bhutan. Mötet med kollegorna visade tydligt att de inte var intresserade av ett engångsutbyte av undervisning, utan snarare av en utbytesprocess för att utveckla sina kurser de kommande åren. Jag tror att en sådan process är av stort värde för såväl Lunds universitet som för Phuentsholing’s College of Science and Technology, eftersom utvecklingen av våra egna kurser också kan inspireras av den bhutanesiska undervisningen.

Jason Bournas

Henrik Davidsson och Jason Bournas framför regeringsbyggnaden i Thimphu

I samband med olika lärarutbyte, har jag ofta tänkt på hur relativt lika arkitektutbildningar är världen över. Det gäller också Bhutan. Studenterna ställs inför liknande arkitektoniska frågeställningar som de svenska studenterna. Det finns emellertid en stor skillnad, som har att göra med den utveckling som landet står inför. Bhutan har under några få decennier moderniserats på ett sätt som kanske saknar motsvarighet i något annat land. Centrala frågeställningar handlar här om t.ex. energiförsörjning och bostadsstandard (kopplat till komfort och hälsa). Samtidigt har Bhutan ett unikt arkitektoniskt kulturarv, som måste beaktas vid all om- och nybyggnation i landet. En positiv erfarenhet från mitt lärarutbyte är att bhutaneser i allmänhet är mycket medvetna om sitt kulturarv. Därför finns det all anledning att vara positiv till landets reflekterande hållning i utvecklingsfrågor, samtidigt som samarbeten i olika projektformer fortsätter.

Lars-Henrik Ståhl

Lars-Henrik Ståhl tillsammans med studenter

Jag började utbytesutbytet i Bhutan med stort självförtroende.  I Sverige hade jag forskat i flera år inom dagsljus och elbelysning i byggnader. Det var inte förrän i Phuentsholing jag insåg att det fanns så många skillnader mellan Sverige och Bhutan. Inte bara klimat, väder skiljer utan även kopplingar till traditionell bhutanesisk arkitektur. Jag förstod omedelbart att det jag var van vid i undervisningen inte hade någon relevans i en bhutanesisk kontext.

Bhutan överraskade mig dock. Jag träffade en entusiastisk grupp med cirka 30 studenter, väl förberedda och glada för att få vara med i undervisningen. Dagsljus var ett relativt nytt ämne för dem. Materialet vi gick igenom var på en relativt grundläggande nivå. Därifrån utvecklade vi tillämpningar som passade in i ett bhutanesiskt sammanhang snarare än ett svenskt. På bara tolv timmar hade vi kommit mycket långt, vi kunde knappt tro att det gått så fort. Själv lärde jag mig mycket om min egen undervisning. Att arbeta i Bhutan som västerlänning är speciellt. Först chockar och utmanar Bhutan hela din övertygelse. Ett ögonblick senare fångas man in i Bhutans unika kultur och man står där med en ökad förståelse.

Niko Gentile

Niko Gentile tillsammans med studenter under en föreläsning.

Under 2018 hade vi på Lunds universitet ett lärarutbytesprogram tillsammans med College of Science and Technology (CST), Royal University of Bhutan. I detta första steg var enbart lärare inblandade. Framtida projekt kan förhoppningsvis även inkludera studenter, teknisk personal samt administrativ personal. I april 2018 var vi fyra lärare som under vars en vecka undervisade på CST. Senare under året kom två lärare från CST till Lund för att hjälpa till på vårt mastersprogram i energieffektivt byggande. I detta och följande inlägg reflekterar de svenska lärarna samt och de bhutanesiska lärarna angående sina minnen och reflektioner.

Som alltid är det nervöst att undervisa i en ny situation. Hur är studenternas nivå? Kan de inget alls eller kan de kanske mer än vad jag kan? Är de ens intresserade av vad jag ska prata om? För det mesta går det ju faktiskt bra. Det gjorde det denna gång också. Studenterna var lagom ödmjuka och jag hade gissat deras nivå korrekt. För den som undrar kan jag säga att den ligger ungefär på samma nivå som de svenska studenternas. Solenergikursen som jag höll innehöll såväl teoretiska föreläsningar, datorsimuleringar och fysiska experiment. Materialet som vi använde oss av var inköpt i samband med Erasmus+ projektet som vi hade tillsammans med Royal University of Bhutan samt två nepalesiska universitet. Undervisningen gick smärtfritt. Allt var perfekt arrangerat av Dr Tshewang Lhendup från College of Science and Technology. Det mest bestående minnet är förmodligen att studenterna inte lät mig sudda tavlan mellan föreläsningarna. Istället skulle de göra detta. Inte ens när jag försökte behålla sudden för mig själv och vänligt förklarade att jag faktiskt kunde sudda en tavla fick jag göra det. De skulle göra det, inget annat var acceptabelt. Läraren gör inte detta. När jag tänkte på det i efterhand så höll jag med dem. Det är faktiskt studenterna som ska göra detta. Inte för att jag inte kan eller vill utan för att det ger mig tid att göra något annat. När studenterna suddade tavlan hade jag tid att svara på ett par extra frågor som några studenter hade. Om jag suddat tavlan hade vi missat denna möjlighet. Därför, studenterna ska sudda tavlan. Kommer det att ske i Sverige. Jag tvivlar.

Henrik Davidsson

Under 2017 började Malmö universitet, Institutionen för naturvetenskap, matematik och samhälle, och Samtse College of Education (en del av Royal University of Bhutan), Institutionen för matematik och IT, utbildning diskutera möjligheterna till samarbete kring matematikdidaktik. Planeringsmedel beviljades från Sida-finansierade Linnaeus-Palme Partnership programmet; en delegation från Samtse besökte Sverige i januari 2018 och en motsvarande från Malmö besökte Samtse i november 2018. Från svensk sida är universitetsadjunkt och biträdande prefekt Lena Andersson, internationell handläggare Johanna Boussard samt professor Anna Chronaki engagerade, och i Samtse framförallt lektor Purna Subba Tumbapo med stöd av Johan Westman från Lu-Rig Musikcenter.

Men redan innan dess hade i maj 2018 ansökan beviljats för lärar- och studentutbyte; dessa startade på hösten 2019 med fyra bhutanesiska lärarstuderande, Tenzin Tenzi, Passang Wangmo, Pema Norbu och Thinley Zangpo, till Malmö och fyra svenska lärarstuderande, Louise Nordborg, Rebecka Schmidt, Sara Marknäs och Per Andersson, till Samtse, att spendera 5 månader på respektive lärosäte, samt två universitetsadjunkter i matematikdidaktik, Joakim Olofsson och Jonas Dahl på kortare studiebesök i Samtse SCE och två lektorer från Samtse, Purna Subba och Pema Drukpa, i Malmö.  Utbytena fortsätter även 2020.

Höststart i Samtse

De fyra studenterna i Malmö

I slutet av augusti kom fyra studenter, Tshering Penjor, Kinga Seldon, Tshering Yangchen och Tshering Gyeltshen från College of Science and Technology  i Phuentsholing för att spendera höstterminens 6 månader i Uppsala som en del av sina IT studier.  I september kom även två lärare, Tsheten Dorji, IT lektor och Dean of Research and Industrial Linkages, och Tandin Wangchuk, IT lektor, för ett två veckors erfarenhetsutbyte med kolleger i Uppsala.

Anders Berglund vid Institutionen för informationsteknologi och föreningens ordförande Alf Persson bjöd dem alla på fika på välkända Landings konditori i Uppsala.

Bhutans folk, inbäddat i den frodiga och utsträckta bergskedjan Himalaya, beskrivs ofta utifrån sin lycka, ekonomiska frihet och enkla sätt att leva. Det finns ofta en känsla av stolthet och tillfredsställelse med livet i åskdrakens land. Även om det fortfarande är ett av de minst utvecklade länderna har ändå Bhutans folk gått igenom relativt snabba förändringar. Vägar byggs, allt fler flyttar till huvudstaden, TV och internet når människor över hela landet och utbildning och arbetsliv förändras. Medan mycket av denna förändring är bra, finns det fortfarande många aspekter av denna snabba förändring som inte är särskilt kända.

Joshua Juvrud och Kim Astor, forskare vid Child and Baby Lab, psykologiska avdelningen, reste till Thimphu för att, i samarbete med Khesar Gyalpo University of Medical Sciences of Bhutan i Thimphu, börja studera hur det förändrade livet i Bhutan påverkar familjer och små barn. Bhutan erbjuder ett unikt tillfälle att nå familjer med olika social och ekonomisk bakgrund, långt mer variation än vad vi kan hitta i Uppsala. Men samtidigt har familjer i Bhutan resurser och ett sätt att leva som inte påverkas negativt av förhållanden som ofta finns i andra utvecklingsländer, såsom krig och konflikter.

När Joshua kom, var det en kall period i huvudstaden. Bhutaneserna bar alla sina vinter-ghos (dubbelt så tjocka!) och bergstopparna runt staden var snötäckta. Joshua arbetade nästan fem veckor på sjukhuset med familjer som kom dit för barnens regelbundna vaccinationer. När de kom fick de frågan om de skulle vilja delta med sitt barn i flera undersökningar av kognitiv utveckling och familjeliv. Joshua hjälpte också till att undervisa i psykologi för psykologstudenter vid universitetet – landets första psykologprogram. Lediga eftermiddagar ägnade Joshua åt att lära sig det traditionella bågskyttet.

Sithar Tshering, som driver en liten bågskyttebutik i Thimphus bågskytteområde, ägnade flera dagar i veckan åt att lära Joshua träffa ett mål på 145 meters håll. Mot slutet av sin vistelse blev Joshua inbjuden att vara med i ett lag vid en tävling, bidrog till lagets poäng och gjorde sin lärare stolt. Att delta i en sådan rik kulturtradition var en upplevelse utöver det vanliga. Sithar arbetar hårt för att hålla denna traditionella konstform levande och blomstrande i landet. Under en helg reste Josh till staden Punakha för att delta i en 3-dagars festival i den imponerande vackra Punakha Dzong. Området var fyllt med tusentals människor som njöt av den livfulla musiken, extravaganta och färgrika dräkter, intrikat detaljerade masker och koreograferade danser. Verkligen en unik och spännande upplevelse i den vackra stadsmiljön. Bilresan till Punakha var särskilt majestätisk, längs en väg som slingrade sig genom de snötäckta bergen med några korta stopp vid veduppvärmda tehus.

När det var dags för Joshua att resa hem, anlände Kim för att fortsätta arbetet. Vid den här tiden var det fortfarande kallt och det fanns dagar när glittrande snö täckte hela Thimphu-dalen. Intensiteten i testarbetet ökade allteftersom teamet långsamt lärde sig att nå ut bättre och rekrytera familjer. Detta var till nytta för alla, eftersom familjer som annars skulle ha missat vaccinationen nu blev påminda om att få den värdefulla hjälpen till sitt barn. Sammantaget var familjerna positiva att få delta i vår studie och uppskattade att vi ville bidra till Bhutans folk, en viktig aspekt av projektet. Under arbetets gång inleddes en tradition på kliniken. Varje dag runt middagstid åt Kim och personalen mellanmål i undersökningsrummet, eller ute i trädgården om vädret tillät, vanligtvis bestående av momos (liknande dumplings) med mycket chili!

Efter jobbet tog Kim en promenad ner till marknaden i Thimphu för att köpa  färska ekologiska grönsaker och imponerade på de bhutanesiska kollegorna genom att lära sig att laga och älska nationalrätten Ema Datshi (chili och ost). Det finns inget bättre än denna kryddstarka, enkla maträtt tillsammans med en Druk 11000, den lokala ölen. Dagarna gick och våren knackade på dörren, vackra blomstrande körsbärsträd väckte Thimphu till liv.

Mot slutet av Kims vistelse fick han möjlighet att besöka landsbygden. Så snart du kommer utanför huvudstaden blir en aspekt av bhutanesisk kultur slående, folkets fascination för fallosar. Man ser dem överallt, ofta målade på hus. Under utflykten besökte Kim och hans vän Tashi också fertilitetstemplet. För en svensk är det lite förbryllande när en munklärling, runt 11 år gammal, insisterar på att få välsigna fallos-statyn som man just köpt. Kim fick dock intrycket från Tashi att även lokalbefolkningen kan känna sig lite självmedveten om detta kulturella särdrag, eftersom han inte ville köpa fallos-halsband från en kvinna. Vidare berättade han för Kim att han köpte dem som en gåva till sina döttrar, men att hans fru skulle få överlämna halsbanden.

Utöver fallos-statyn köpte Kim också en souvenir som han kunde ta med hem till Sverige, en Kangling. En Kangling är en vacker flöjt och ett heligt instrument, men vid inköpet visste Kim inte om att den var gjord av människoben. Lyckligtvis accepterade en lokal affärsägare den i utbyte mot en traditionell djurmask, som Kim kunde ta med hem till sin son.

Att anlända till Bhutan är ett äventyr eftersom flygplanet kryssar mellan bergstoppar och gör ett par skarpa svängar strax före landningen. Även om det kan upplevas skrämmande, är bilresan från Paro till Thimphu på vägar bara någon meter från branta klippbranter och utan skyddsräcke ännu värre. Även om det är svårt att föreställa sig för någon med viss respekt för höjder, så var bilresan tillbaka till Paro vardagsmat när det var dags för Kim att resa hem. Där han satt i bilen utan säkerhetsbälte bara en meter från ett 100-metersstup kunde han inte göra annat än le.

Joshua Juvrud and Kim Astor

Från vänster Professor Gustaf Gredebäck, Joshua Juvrud, Marcus Lindskog.också från Child & Baby Lab, Kim Astor

De bhutanesiska IT-studenterna är bland de mest uppmärksamma vi någonsin har träffat. Det här är slutsatsen av både min kollega Kristina von Hausswolff och mig själv efter att ha undervisat studenter vid Bachelor of Engineering programme i Information Technology vid College of Science and Technology (CST) på Royal University of Bhutan (RUB) i cirka två veckor i april 2019. Colleget ligger i Phuentsholing, i den sydvästra elen av landet, ungefär fem km från den indiska gränsen. Vi var där som en del av ett EU-sponsrat program (Erasmus + International Credit Mobility, ICM) mellan IT-institutionen på CST och vår heminstitution, Uppsala Computing Education Research Group (UpCERG), Institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet.

Vår undervisning gällde forskningsmetodik inom IT och datavetenskap, samt IT-etik och yrkesetik. Kristina och jag trivdes bra med att undervisa där och kände oss genast som en del av CST-familjen. Vi tror också, rätt eller fel, att studenterna uppskattade vår undervisning. Att arbeta med de bhutanesiska studenterna påminner mycket om att undervisa våra Uppsalastudenter (som i själva verket är en blandning av studenter från hela världen), samtidigt som det är en helt annan upplevelse. De bhutanesiska studenterna är visserligen blyga, men är mycket uppmärksamma och lyssnade till slutet av våra föreläsningar. Vi hade fått höra att de förmodligen skulle vara för blyga att diskutera. Under de första föreläsningarna var detta sant. Men redan under den tredje föreläsningen hade vi diskussioner om olika etiska system där bidrag från eleverna utgjorde grunden för det som sades i klassrummet. Men i allmänhet är Uppsalastudenterna vanare vid att diskutera och är mer utåtriktade. Atmosfären i klassrummet var också lugn: inga datorer, inga telefoner, mycket lite småprat mellan studenterna. Detta bidrog naturligtvis till en bra lärmiljö under föreläsningar som våra. I andra situationer skulle jag säga att detta kan vara en nackdel, eftersom det kan uppmuntra studenterna att bli mer passiva.

Eftersom utgångspunkten för vår undervisning var IT/datavetenskap, krävde mycket av vad vi pratade om i klassrummet en god förståelse för dessa ämnen. Här var det tydligt att de var ”bra studenter” och att de hade lärt sig den datavetenskap som förväntades på deras nivå.

Socialt hade vi också en utmärkt tid i CST-storfamiljen. Vi utforskade några av de goda restaurangerna i Phuentsholing, togs på guidade turer i lokalområdet, både av studenterna och av våra kollegor, och blev inbjudna till en av de årliga aktiviteterna på campus, dansshowen ”Best of CST”. Det finns stora talanger bland eleverna!

Medan Kristina återvände till Sverige tidigare än jag, for jag också till Sherubtse College, också ett college vid RUB, beläget strax utanför Trashigang i östra Bhutan. Även detta besök var mycket produktivt och eleverna var lika inspirerande att träffas.

Utbytet är en del av ett bredare samarbetsprogram mellan CST vd RUB och IT vid UU. Det syftar till ömsesidigt lärande. Ännu en kollega från Uppsala, Ulrika Jaresund, kommer att besöka CST nästa vår, medan två entusiastiska föreläsare från CST, Karma Wangchuk och Yeshi Wangchuk, tillbringade en vecka hos oss i Uppsala i maj, och ytterligare två, Tsheten Dorji och Tandin Wangchuk kommer i höst. Ett studentutbyte är också en del av samarbetet. Fyra CST-studenter, Kinga Seldon, Tshering Yangchen, Tshering Gyeltshen och Tshering Penjor, kommer till UU och i andra riktningen far en UU-student, Jonathan Lindroth, till CST. Vi har ansökt om EU-finansiering för att fortsätta samarbetet, men resultatet av vår ansökan är fortfarande oklart. Med tanke på den framgång vi har planerar vi att ansöka om framtida gemensamma utvecklings- och forskningsprojekt där de olika kompetenserna av de två institutionernas bidrar till helheten.

Kristina och jag är verkligen nöjda och känner oss berikade av vår undervisningstid, under vilken vi lärde oss mycket. Vi tror också att studenterna uppskattade vår gästundervisning. Detta är dock svårt för oss att verkligen veta, eftersom studenterna alltid är så artiga och vänliga.

Både Kristina och jag planerar att åka tillbaka till Bhutan och särskilt till CST, eftersom vi hoppas och tror att detta samarbete kommer att intensifieras.

Anders Berglund

Uppsala Computing Education Research Group (UpCERG), Institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet

De kontakter som knöts under CIMCEB projektet 2015-2018 (www.cimceb.se) resulterade i att jag, Matthijs van Jaarsveld, från Lunds universitet i Sverige, reste till Bhutan för att skriva minsavhandling i samarbete med Royal University of Bhutan, College of Science and Technology i Rinchending, Phuentsholing.

Avhandlingen syftade till att förbättra isoleringsvärdet av packade jordkonstruktioner och därigenom förbättra värmekomforten i bhutanesiska packade jordbyggnader som den på bilden här till vänster. Studien fokuserade på packade jordkonstruktioner i det kalla klimatet i regionerna runt Paro och Thimphu.

Jag vill rikta ett tack till Erasmus+ ICM (International Credit Mobility) för att jag fick möjlighet att besöka Lunds Universitet. Sverige är ett vackert land. Min utbytestid i Lund var underbar och fantastisk – ny plats, ny kultur och nytt klassrum. Personalen var vänlig och eleverna var nyfikna och inspirerade.

Jag höll några föreläsningar och laborationer i system för solcells-energi med arkitektstudenter, en blandning av akademiker från Europa och Asien. Jag var lite nervös från början, salen var tyst och jag fortsatte. Jag blev förvånad över att se klassen så uppmärksam vilket jag inte väntade mig. I slutet av min föreläsning hade vi en öppen diskussion, eleverna klargjorde ärligt och uppriktigt för sina tvivel. Det var verkligen en studentcentrerad inlärning. Även om mitt utbyte var kort och intensivt, var det verkligen uppfriskande och spännande. Jag iakttog skillnader i utbildningssystem och kultur som faktiskt tillfört värden i mitt arbete. Tack än en gång.

Cheku Dorji

Lecturer, Electrical Engineering Programme, College of Science and Technology, Royal University of Bhutan

Fr v Hemlal Bhattarai och Bikram Chhetri

Patent och Registreringsverket ordnar sedan många år ett flertal internationella kurser med bl a stöd från Sida genom ITP (International Training Programmes) i immaterialrätt. På flera av dessa kurser har det varit bhutanesiska deltagare.  2018 kom 3 deltagare, och i vintras ytterligare två, från Jigme Namgyel Engineering College of Engineering i Dewathang (Samdrup Jongkhar),  Hemlal Bhattarai, dekanus för forskning och industrisamarbeten,  och Bikram Chhetri biträdande lektor på institutionen för elteknik.

När flertalet bhutaneser visar minskat intresse för att sjunga våra traditionella sånger, kan Johan Westman från Sverige som arbetar som lärare i musik på Samtse College of Education sjunga Zhungdra vackert, vackrare än bhutaneserna på nationaldagen. Han planerade att framföra sånger på morgonen men på grund det laddade programmet fick han sjunga på kvällen då medlemmar från Bhutans filmförening uppträdde med sånger och danser.

En bhutanesisk komikervärd under programmet, Gyem Dorji, bjöd in Johan på scenen och frågade vilken låt han skulle sjunga. Han svarade: ”Jag ska sjunga en Zhungdra-Drukpai Pungthang Dechen.” Efteråt tog presentatören Johan som ett exempel som bhutaneser borde ta till sig.  Han varnade för att bhutaneser kanske kommer att kunna behöva lära sig sin kultur från andra länder. Hundratals i publiken applåderade den utländske Zhungdra-sångaren som sjöng och ackompanjerade på sin fiol.

I en intervju med Bhutan Today sa Johan: ”Jag kände mig väldigt glad. Det var en välsignelse att få chansen att framträda på er nationaldag. Jag tror att Samtse Dzongkhag gjorde ett fantastiskt jobb för att arrangera firandet.” Han sjöng på Samtse Tshechu också.

När det gäller att sjunga, tror han att det är framförallt från Boedra-sånger, som är mer utbredda, bhutaneser bör lära sig eftersom studenter i Samtse lär sig många av dem. ”Jag har spelat fiol med moderna musiker så jag kan också många Rigsar-sånger. Det finns inte många Zhungdras och det tar lång tid att lära sig dem, så det är mer sällsynt”, säger han.

En bhutanesisk sångare, Jigme Drukpa, var inspirationen för Johan. ”Vi brukade studera tillsammans i Norge. Han har alltid varit min idol i den bhutanesiska musiken. Det sätt som han får flöde i sina låtar och hans känsla av timing förvånar mig alltid.” Tshering Dorji, musiker i Druk Star och Kalapingka, lärde honom den zhungdra som han sjöng under nationaldagsprogrammet. Johan spelade mestadels fiol då han arbetade för Jigme Drukpa och Aa-Yang Music School i Thimphu. År 2014 turnerade han med Ugyen Panday och sjöng ’Ngan Tso Ja Lu Dro Man Yo La’ under den turnén. ”Det var verkligen den första bhutanesiska sången där jag lärt mig alla strofer. Så du kan säga sedan 2014.”

Johan ger sin musikaliska analys av bhutanesiska sånger, ”Zhungdra är överlägset svårast. Medan Boedra och Rigsar – och 99% av världens musik – följer en takt, följer Zhungdra inte takt. Det är snarare motsatsen. Takten måste följa zhungdra! I zhungdra behöver du kunna texten och hitta flödet i sången. Det är därför som nästan ingen kan ’jamma’ på zhungdra. Det är så finurligt konstruerat att du måste kunna texten. Dessutom är jag utlänning och måste jag tänka på mitt uttal. Ett annat faktum är att zhungdra-sånger är på choekey. Jag måste studera texterna ord för ord och då måste jag veta betydelsen.”

Han gillar verkligen alla sorters musik och tycker att det är fantastiskt att det finns så många olika musikstilar i världen, var och en ett mikrokosmos. ”Jag skulle säga att jag föredrar levande musik framför inspelade låtar när det låter sig göras.” Johan tog upp dramnyen förra året. I själva verket tog han med dramnyen till nationaldagsprogrammet, men de flesta bad om fiolspel.

Rektorn för Samtse College of Education, Dr Rinchen Dorji, sade att Johan Westman är en inspirationskälla för eleverna. Han forskar om all slags musik. ”Jag kan säga att Johan är bättre än bhutaneser”, sade rektorn

Johan Westman forskar för närvarande om bhutanesiska folksånger och instrument. Han grundade ’LuRig Centre’ för musikforskning och undervisning.

Översättning av artikel av Sangay Rabten, Bhutan Today 25/12 2018

Zhungdra och boedra är de två mest betydande traditionella bhutanesiska musikstilarna, den förra inhemsk och den senare med inspiration från tibetansk musik. Rigsar är modern bhutanesisk populärmusik framförallt spelad på dramnyen, ett slags luta. Choekey är klassisk tibetanska.

Johan Westman med dramnyen

Båtsmansskolan, en högstadieskola i Härryda kommun, startade 2018 ett så kallatAtlas-samarbete med Samtse Lower Secondary School (SLLS). En delegation från Samtse besökte Härryda och Göteborg i januari förra året. Och i september besökte en delegation från Båtsmansskolan Samtse.

Gruppen från Sverige bestod av skolans rektor Niclas Lindberg, engelskläraren Nicole Chatzakos, NO-läraren Elisabeth Höög, bibliotekarien Jan-Ola Persson och projektets koordinator Crister Carlsson.

Studiebesöket på Samtse Lower Secondary School inleddes med en högtidlig mottagning med Trashi Khadar av skolans hela kollegium och alla elever ute på skolgården med en högtidlig ritual, de båda nationalsångerna, tal av båda skolornas rektorer och uppvisning av traditionella danser av skolans elever.

Det blev många möten mellan skolans lärare och delegationen från Båtsmansskolan. Respektive skolsystem diskuterades och hela tiden fördes samtal om möjligheten till fortsatt samarbete skolorna emellan. Samarbete inom undervisningen i engelska och de naturvetenskapliga ämnena diskuterades med SLSS lärarna.

Påföljande dagar besöktes skolans samtliga klasser med en kort information om Sverige och om projektet.

Båtsmansgruppen fick träffa alla de förtroendevalda eleverna i skolans olika klubbar och råd.

Eleverna i Sverige hade skrivit brev till eleverna på SLSS som lämnades över och innan veckan var över fick den svenska gruppen svar från SLSS elever.

Under en dag besökte den svenska delegationen också Samtse College of Education med möten på ledningsnivå och besök hos de studenter som studerar till att bli lärare i Bhutan. På såväl SLSS och på Samtse College of Education diskuterades biblioteksverksamheten i verksamheten.

Torsdagen och fredagen användes till klassrumsbesök och konferensbesök. Möjligheterna att fortsätta samarbetet togs upp under ett avslutande möte med skolans ledning.

(från reseberättelse av Crister Carlsson)

De båda rektorerna utväxlar gåvor

Välkomstceremoni

Professorn i vårdvetenskap inriktning neurologi Peter Hagell och kollegan Martin Persson, biträdande professor i hälsovetenskap på Karlstads universitet besökte Bhutan maj i syfte att utveckla samarbete och utbyte med Asien i form av långsiktiga integrerade och hållbara forsknings- och undervisningsutbyten. I Bhutan träffade de Dr Kinzang P. (”KP”) Tshering, rektor för Khesar Gyalpo University of Medical Sciences. För stunden finns dock inga konkreta planer, men kontakterna fortsätter.

Nr 2 från vänster Peter Hagell, nr 3 Martin Persson, nr 4 Dr KP Tshering.

Uppsala universitet hade ett EU-finansierat Erasmus+ samarbete med Royal University of Bhutan för sexmånadersutbyte av mastersstudenter, vilket tog slut förra året. Bland annat var fyra bhutanesiska studenter i Uppsala 2016, tre från College of Science and Technology (CST) i Phuentsholing som studerade IT och en som studerade hållbar utveckling.

I oktober förra året besökte universitetslektor Anders Berglund från Institutionen för informationsteknologi och Ulrica Ouline handläggare på internationella kansliet Bhutan för att tillsammans med Royal University och College of Science and Technology förbereda ansökan till följande Erasmus+ period 2018-2020 (vilket lyckades).

fr v Ulrica Ouline, rektorn för CST Dr Cheki Dorji, Anders Berglund

I juni samlades ca 150 delegater från 35 länder i Bhutan för att ta del av den senaste forskningen inom området dendrokronologi, där man använder information (främst årsringar) från träd för att beskriva förändringar i miljö och klimat tillbaka i tiden, men också utvärdera hur förändringar i klimat och miljö påverkat trädens tillväxt idag.

Världskongressen, WorldDendro, hålls vart fjärde år, och efter en omröstning om var 2018 års kongress, den 10:e i ordningen, skulle hållas vann förslaget om att hålla den i Bhutan en jordskredsseger. Förslaget kom från Paul Krusic (tidigare verksam i Stockholm) och Professor Ed Cook, med stöd från Stockholms och Göteborgs universitet, och som båda har lång erfarenhet (sedan 2002) av att arbeta i Bhutan, både genom att bedriva forskning, men också genom att utbilda Bhutanesiska studenter.

Hans Linderholm, professor i naturgeografi, Göteborgs universitet var en av medorganisatörerna  av kongressen.

Sveriges ambassadör i Delhi, Klas Molin, är sidoackrediterad i Bhutan, och överlämnade sitt kreditivbrev till HM Kungen i juni i år.  Klas Molin tillträdde förra sommaren i Delhi, men först efter att ha överlämnat kreditivbrevet kan en ambassadör agera officiellt. Han ackompanjerades av andre ambassadsekreterare Viktor Carlsson, och träffade även bl a premiärministern och utrikesministern.

Klas Molin, HM Kungen och Viktor Carlsson