Från luften är Sverige en enda stor vildmark med otaliga sjöar och vattendrag. Nere på marken är naturens rikedomar och gåvorna från Sveriges skogar dina att upp-täcka. Och även den svenska allemansrätten.
Allemansrätten ger invånare och besökare tillgång till naturen men med några tydliga undantag. Naturvårdsverket sammanfattar denna rättighet i frasen ”Stör inte – förstör inte”. Att plocka svamp och bär är en av de aktiviteter som är tillåtna enligt allemansrätten. Och bär finns det i Sverige.
Blåbär, som brukar benämnas super food, finns i överflöd har många positiva effekter på hälsan. Från frukosten till middagsbordet är blåbäret en mångsidig ingrediens som ger ett hälsosamt inslag i dina kulinariska skapelser. Blåbär ger också en intensiv färg till lassi, den klassiska sommardrycken baserad på indisk yoghurt.
I skogens tystnad, när fåglarna kvittrar och träden sjunger, upptäcker kräsna ögon även smultron, om än inte lika vanligt förekommande som blåbär.
Hemma i trädgården söker de mogna röda vinbären din uppmärksamhet. Vilken skapelse ska de bli? Sylt, gelé eller saft? Tillsätt dem i såsen och dina experiment och upplevelser med momos i Sverige går till de högre sfärerna av haute cuisine.
Och nu undrar du hur många slags bär det finns i Sverige. Och du frågar dina svenska vänner och kompassen pekar norrut. Till Norrland.
Resan till Arvidsjaur från Stockholm är ett äventyr på mer än 900 kilometer. Arvidsjaur är polarland. Trafiken på vägarna runt Arvidsjaur saktar ofta ner eftersom renflockarna hävdar sin rätt till marken. I skogarna häromkring finns hektar på hektar med bär. Blåbären är lätta att upptäcka.
Men gömda på hemliga platser är gyllenfärgade gula bär. De utgör en magnifik syn. De mjuka och sköra bären är en rik näringskälla. Förutom sitt näringsvärde intar dessa bär också en speciell plats i Norrlands socioekonomiska och kulturella själ och förtjänar därmed sitt rättmätiga epitet – Norrlands Guld. De kallas hjortron i Sverige. Att plocka hjortron med en erfaren norrlänning är en snabbkurs i hur man kombinerar sin fysiska styrka med sin mentala skärpa.
Myrarna hindrar din rörlighet, myggorna svärmar oupphörligt runt dig och vädret kräver sitt. Det är tråkigt och ansträngande. Ryggbrytande. Och du tittar på din svenska hjortronplockningsexpert och tillägnar dig snabbt inställning, förberedelser och teknik för hjortronplockningen.
Svenskarna använder myggmedel och utrustar sig med rätt utrustning och kläder. Trots att de känner markerna lika väl som sin egen ficka tas inga risker. Telefonerna måste ha tillräcklig laddning för att hålla hela dagen. Mat och dryck nedpackat.
Hjortronplockningen börjar på fullt allvar med en tiolitershink som huvudlagringsenhet. En enliters lunchlåda i plast är din mobila lagringsenhet. När enheten är full överför du den till hinken. Den långsamma och stabila takten har redan fyllt halva hinken och det är dags att ta sig hem för fika. Tillbaka vid gården bärs bären antingen till källaren, blir nedfrysta eller åker de närmaste dagarna iväg till Arvidsjaur när tillräcklig mängd har samlats in.
När du börjar få en viss förståelse för varför svenskarna håller fast vid sina hjortronmyrar med sådan bestämdhet och hemlighetsfullhet, dyker en annan svensk utmaning upp från den underliggande marken. Resan från Stockholm till Gamleby i södra Sverige, nära Västervik, är tre till fyra timmar med tåg. I juli månad är vinbären mogna och likaså de skimrande körsbären som hänger från grenarna, så nära men ändå alltför högt för att plocka utan ansträngning.
Du strosar över vykortspittoreska ängar samtidigt som du använder dig av ditt bemyndigade allemansrättskort. Din svenska värd är en högutbildad forskare som också har en encyklopedisk kunskap om livet på gården. När du vilar i skuggan i en blandskog, riktar din värd sin vandringsstav mot en viss punkt. Du skuttar framåt och är med spänning redo att börja. Men detta tillvägagångssätt fungerar inte. Själva inställningen, förberedelserna och tekniken för hjortronplockning tillämpas lika väl när det gäller att skörda de läckra kantarellsvamparna.
Kantarellssäsongen i Sverige sammanfaller med att bhutaneserna upplever en anings nostalgi och hemlängtan. Din svenska värd har redan upptäckt svamparna under en bädd av fallna löv och tallbarr.
Glädjen över att hitta några fasta och guldgula kantareller är just den ingrediensen du behöver för att få till det lilla extra i middagen som du ska laga till din värd. Som ingrediens i den mycket populära bhutanesiska maträtten kewa datshi, ger svampen extra krydda, smak och konsi-stens som förflyttar dig från ängarna på en svensk bondgård till de idylliska byarna i Bhutan.
Sommaren avslutas och ett påtagligt dunkel infinner sig när du tittar på det krympande och vissnande blåbärsriset i skogarna nära ditt hus. När du sörjer avslutningen på en riklig blåbärssäsong, söker du tröst i den ödmjuka framgång som du hade med hjortronplockningen i norr. Träden runt huset börjar fälla sina löv vilket signalerar höstens ankomst. Det är en vacker dag för att utforska den närliggande parken vid den lilla sjön. Området påminner om skogarna som ligger i närheten av huvudstaden Thimphu. Den nyfikne bhutanesen vandrar omkring och undrar vad naturen har i beredskap den här gången. Han finner det på en liten rödfärgad fläck bland blåbärsriset. Moder naturs gåvor är oändliga i Bhutan. I Sverige också. De röda bären kallas lingon.
Tshewang Dendup