Av 13 iakttagelser av asiatiska gyllene katter har 11 gjorts med hjälp av kamerafällor, en med hjälp av pälsen och en genom direkt observation. I en nyligen publicerad rapport om de fyra färgvarianter i den International Union for Conservation of Nature (IUNC) CAT News konstaterades att den asiatiska gyllene katten finns i östra Himalaya i Nepal, i Bhutan och i nordöstra Indien. Katterna finns också i ett område som sträcker sig från söder om Bangladesh, österut till Kina och söderut igen till Sydostasien, i Myanmar, Laos, Thailand, Kambodja, Vietnam, den Malayiska halvön och Indonesien.

Karma Jigme, en högre jägmästare från Forest and Park Service, sade att inget av dessa olika länderna hittills har rapporterat om att man har sett alla varianter. ”Det faktum att vi har alla typer i Bhutan är en indikation på landets starka naturvårdspolitik”, sade han. Fördelen med publikationen av rapporten i tidskriften är att den generera internationell uppmärksamhet och ger möjligheter för forskare, naturvårdare och kattspecialister att genomföra studier av de stora katterna och dessutom lär känna Bhutan.
Klicka här för att läsa hela artikeln

Trots att prisstegringar på produkter som kryddor och narkotika var enorma hade inte dessa någon större inverkan på inflationstakten, beroende på att konsumenter spenderar relativt sett mindre av sina inkomster på sådana produkter. Beträffande narkotika, till exempel, spenderar konsumenter mindre än 1 % av sina inkomster på betelnötter.  Likaså spenderar en typisk konsument 2,62 % på rekreation och kultur och 2,23 % på alkoholhaltiga drycker. Jämfört med 2010, ökade priser på rekreation med 23,29 %. under 2011. Under de senaste fem åren har den genomsnittliga inflationen i Bhutan varit 8 %. Den lägsta registrerade nivån var 4,41 % i 2009.

Inflationsnivån i Bhutan fortsätter att ligga högre än de kommersiella bankernas sparkonto-räntorna. När inflation är högre än räntorna minskar incitamentet att spara. När, till exempel, bankerna inte erbjuder sparräntor högre än 8 % innebär en inflationsnivå på 8,5 % att sparare måste placera sina pengar på konton som ger en ränta som är högre än inflationen för att förhindra en urholkning av sina besparingar.

Eftersom många konsumentvaror importeras från Indien. följer inflation i Bhutan nära den i Indien.  Varje ökning på råvarupriser i Indien överförs automatiskt till Bhutan. På grund av de nära ekonomiska banden med grannen i söder, är Bhutans monetära politik ineffektiv när det gäller stabilisering av priser. Under de senaste månaderna har den monetära myndigheten introducerat två styrmedel som kallas styrränta och basränta. Avsikten är att stävja penningstillförsel samt att skapa förutsättningar för ett ökat sparande.

Av Nidup Gyeltshen

facebook statistik visar att: det finns 63 940 facebook-användare i landet (9,14 % av Bhutans befolkning). 58 % av dessa är män och 42 % kvinnor. Den största åldersgruppen är för närvarande 18 – 24 år.

GNH Survey 2010
Bhutanesiska kvinnor sover mer i genomsnitt än män, men ägnar mer tid per dag åt att arbeta, enligt resultaten av GNH Survey 2010. Medan kvinnor sover i genomsnitt 13 minuter mer än män på landsbygden, och 17 minuter mer i urbana områden, ägnar de mer av sin tid åt att arbeta. På landsbygden, till exempel, arbetar kvinnor i genomsnitt 524 minuter per dag, jämfört med 467 minuter för män. I urbaniserat Bhutan arbetar kvinnor 445 minuter om dagen och män 424 minuter.  Det finns 1 440 minuter på en dag.

Män tenderar att ägna mer tid åt en kategori som i undersökningen kallas ”icke-arbete” . Den genomsnittliga tid som män ägnar åt ”icke-arbete” är 478 minuter på landsbygden och 552 i städerna. Motsvarande siffror för kvinnor är 81 minuter mindre i städerna och 50 minuter mindre på landsbygden.
.
På landsbygden, ägnar män mer tid åt socio-kulturella aktiviteter — 108 minuter per dag — medan den motsvarande siffran för kvinnor är 98 minuter. I de urbaniserade delarna av landet är trenden den omvända och kvinnor ägnar mer tid åt socio-kulturella aktiviteter än män — 116 minuter mot 107.

Män ägnar mindre tid åt TV-tittande än kvinnor både på landsbygden och i städerna. Båda könen tillbringar cirka två timmar per dag framför TV:n. På landsbygden ägnar män en stor del av sin tid åt att be, jämfört med kvinnor — i genomsnitt 100 minuter för mån mot 79 för kvinnor. I de urbaniserade delarna av Bhutan är skillnaden betydligt mindre — 77 minuter för mån och 67 minuter för kvinnor.

När undersökningen betraktas från ett landsbygds- och stadsperspektiv tenderar folk på landsbygden att sova mer och att arbeta mer medan stadsbor avsätta en betydligt större del av sin dag åt ”icke-arbete”. utvärderingen av undersökningens finns inga detaljer om vad som klassas som ”icke-arbete”, förutom socio-kulturell verksamhet, bön och TV-tittande.

När det gäller yrkesutövning är siffrorna för dem som arbetar mest följande: arbetare 570 minuter, företagare 539 och lantarbetare 513. De lägsta insatserna registrerades för studenter, 219 minuter, the 356 minuter och munkar, anims eller gomchens 371 minuter. Ju högre kvalificerad man är desto mindre tid ägnar man åt att arbeta . En doktorand, till exempel, ägnar 382 minuter åt att arbete, medan motsvarande tid för en person med en kandidatexamen är 395 minuter. En högre hushållsinkomst innebär också att mindre tid ägnas åt att arbeta. Allteftersom hushållens inkomster ökar, ökar också den tid som ägnas åt ”icke-arbete”, medan den tid man söver minskar.

Invånare i Trashiyangtse arbetar mest, 568 minuter per dag; motsvarande tid i Paro är 404 minuter, vilken är lägst i landet, följt av Punakha och Thimphu. Dessa tre dzongkhag har också klassats som de dzongkhag där det ägnas mest tid åt ”icke-arbete”. I Pemagatshel, Tsirang och Lhuentse ägnas mest tid åt att sova. Minst sovtid registrerades i Sarpang, Chukha och Samtse.

Undersökningen visar också att den tid som ägnas åt bön ökar med ålder eller allteftersom hushållens inkomster minskar. De dzongkhag som uppvisar det högsta antalet minuter är Pemagatshel, Lhuentse och Mongar; de dzongkhag med det lägsta antalet minuter är Dagana, Samtse och Tsirang. Bönetiden ökas också signifikant om man är munk, anim eller gomchen.

Militärer, arbetare, och munkar, anims och gomchens sover minst bland anställda i Bhutan. Militärer sover bara 409 minuter. Jordbrukare, arbetslösa och studenter sover mest. På en nationell nivå ägnare bhutaneser ca 35 procent av dygnets 24 timmar åt sömn, ca 36 procent åt att arbeta och ca 32 procent åt ”icke-arbete”. Dessa resultat återfinns i sektionen Tidsanvändningen och Balans (Time Use and Balance) av GNH Survey 2010

Denna landsomfattande undersökning, som genomfördes av Centre för Bhutan Studies (CBS), är baserad på svar från 7 142 personer. Den är representativ nationellt och på distriktsnivå samt för landsbygds- och stadsområden.

Av Gyalsten K Dorji

Ett gemensamt parlament röstade ”Ja” efter en ca 4 timmars debatt.

Barnadoptionslagen, 2012: en bhutanesisk medborgare behöver inte längre vara en av ett gift par för att kunna adoptera ett barn.

Igår antog parlamentet Barnadoptionslagen, 2012 som innebär att alla bhutanesiska medborgare har rätt att ansöka om att adoptera ett barn.

Av de 68 närvarande parlamentarikerna, förutom talmannen, röstade 67 för ett antagande av lagförslaget. Detta föregicks av en nästan fyra timmars debatt.

§ 26 i lagen, där det tidigare angavs att bara ett gift bhutanesiskt par kunde adoptera ett barn, har i den nya lagen ändrats till, ”alla bhutanesiska medborgare har rätt att ansöka om att adoptera ett barn”.

Kommittén, som föreslog lagändringen, ändrade också § 26 ??där det nu fastställs att en person som ansöker om att adoptera ett barn måste vara minst 30 år gammal, mot tidigare 25 . Barnet som ansökan gäller måste vara yngre än 18 år. Åldersskillnaden mellan de adoptivföräldrarna och det adopterade barnet ändrades från 20 år i utkastet till minst 15. Samma åldersregler gäller för icke-bhutanesiska medborgare som vill adoptera ett bhutanesiskt barn.

Propositionen debatterades under den sjätte sessionen av det National Council, och av medlemmarna av den National Assembly under den sjunde sessionen. Efter en två timmars debatt under den gemensamma sessionen fokuserade diskussionerna om ett eventuellt borttagande av de två mest omdiskuterade paragraferna i lagen, § 29 och § 30, i vilka det anges att ett barn kan adopteras av en släkting, en styvförälder eller en familjemedlem, alltid med hänsyn till barnets bästa.

Medlemmarna av båda kamrarna menade att om paragraferna behölls oförändrade skulle det leda till förvirring.  Man menade att eftersom det framgå tydligt av § 26  att alla bhutanesiska medborgare skall kunna adoptera ett barn fanns det inget behov av separata paragrafer då släktingar själva var bhutanesiska medborgare. Några medlemmar hävdade emellertid att paragraferna var nödvändiga eftersom släktingar borde ges företräde om de önskade adoptera barnet.

Slutligen beslöts att paragraferna § 29 och § 30 skulle tas bort i enlighet med den gemensamma kommitténs rekommendationer. Kommittén menade att § 26  i sig var ett förtydligande av vem som skall kunna adoptera ett barn. Sessionen avslutades sedan båda kammrarna hade kommit överens om att lägga till en paragraf, som saknades i utkastet till propositionen, och i enlighet med den gemensamma kommitténs rekommendationer,om att det skulle vara tillåtet för bhutanesiska medborgare att adoptera ett utländskt barn.

En ny paragraf § 37 (a), i vilken det konstateras att en bhutanesisk medborgare endast skall kunna adoptera ett utländskt barn om den person har bott i det land varifrån barnet kommer, i minst 3 år. Dessutom skall det bevisas att boendet i landet inte endast var avsett att underlätta adoptionen. I paragrafen anges Home Ministry som ansvarig för att  utfärda direktiv och bestämma antalet mellanstatliga adoptioner. Ett barn som skall adoptera av en bhutanes skall vara yngre än 9 år och en medborgare av landet. från vilket adoption skall ske

Av Yangchen C Rinzin